bloggar du?

"-bloggar du? hade jag aldrig kunnat. Aldrig fått fram några vettiga meningar."
istället för att jag klottrar sönder mitt block alldeles, känns det som en lättnad att sätta sig med datorn i knäet. och bara låta allt flöda. jag har haft tankar som ätit upp mig inifrån och jag försökte aldrig få någon att förstå. jag gav upp det för längesedan. det var jag och mitt block. det blev aldrig några följdfrågor. jag skrattade när någon frågade hur jag mådde och jag spottade och fräste så fort någon kom för nära inpå. jag måste få allt nedskrivit, varenda liten punkt, varenda lilla utropstecken & alla frågetecken får helst lösas. skrivs det inte ner här, blir det för personligt och det blir nerklottrat i blocket i stället. mest för att inte blotta mig för mycket. jag har upplevt mycket, jag har älskat, hatat, förlorat och vunnit. jag har ändrat mig både till utseende och personlighet, psykiskt och fysiskt. jag är inte längre hon som skrattar bort hatord, spottar och fräser kan det hända att jag fortfarande gör, dock inte längre så fort någon tar mig på axeln och frågar hur det är. jag har släppt in de närmaste, tagit emot hjälpande händer och accepterat att ibland har man dåliga dagar. och ibland faller man. men det är okej.
det är okej. och det har varit en stor bit för mig att smälta.
men det är fortfarande okej.