nyfriserad och nyslingad är man nu, och dom som känner mig utan och innan vet att jag sitter här nu och har något och klaga över. Jag ska inte gå in på det, mer än att mitt hår känns väldigt strävt efter en produkt hon smeta in i håret.
"detta ska släta ut håret, kostar 235 om du är intresserad"
nä tack, häller hellre sirap i håret.
Göteborg imorgon då, och det ska bli förjävla skönt!
jag behöver komma bort lite, från allt. Speciellt koppla bort tankarna från jobb en sekund, eller försöka. Ganska svårt när carro o jag jobbar inom samma område och vi har alltid tävling om vem som har den jävligaste berättelsen att berätta.
Ro och vila vet jag inte precis om det kommer bli i helgen, det återstår och se!
och sen är mitt bankkort är avmagnetiserat tror jag i alla fall, lagom nu till helgen, verkligen!
nu ska jag gå och paca upp väskorna jag haft i helsingborg, packa ner allt igen. sen slänga mig i soffan!
PS:jag måste börja träna. och det är sant.
torsdag 29 januari 2009
tisdag 27 januari 2009
Kelly Clarkson
detta är just en sådan låt jag kan se mig själv springa runt här och hoppa i huset till.
i trosor o linne, ett paket glass i handen o skeden används som mikrofon samtidigt som glassen smälter i munnen.
kan ni se det framför er?
jag kan, men det är bara för jag vet att det är så typsikt mig och bara göra en sådan sak!
måndag 26 januari 2009
när man behöver
jag behöver fredag och jag behöver carro och jag behöver Göteborgsresan.
jag håller på och bryta samman totalt.
jag håller på och bryta samman totalt.
söndag 25 januari 2009
influensa
jag fryser, jag svettas, min näsa rinner, jag blir stopp i näsan, mina ögon rinner och dom svider, varenda kroppsdel är öm och jag har tappat orken helt.
pricken över i:et, jag måste jobba i morgon.
fy fan för influensan.
pricken över i:et, jag måste jobba i morgon.
fy fan för influensan.
fredag 23 januari 2009
äntligen
äntligen fredagen efter en vecka med nästa spräckta trumhinnor och tröjor antingen nersnorade eller nerspydda.
som ni har läst fick jag halsfluss min första vecka, och jag sväljer fortfarande tabletterna som är lika stora som mitt lillfinger, och nu har jag gått och blivit totalt jävla snorig.
ja, jag ser mig nu som en av barnen, dock tycker jag inte snor är särskilt gott, och jag snyter mig, låter inte snoret rinna helt ner till knäna.
är hemma nu men ska strax ta polon till Helsingborg där min älskade sven sitter och väntar på mig. och eftersom hon fick mer eller mindre en chock när hon kolla sitt konto idag, bjuder hon på middag.
hon själv kom med förslaget restaurang. de tackar man inte nej till.
så jag kommer nysa henne i ansiktet, bara för att visa hur min vardag ser ut!
nu har vi snart bott i lägenheten i två veckor. och det har ju hänt en del.
första dagen hade vi sönder dvd, men efter några tekniska råd från brossan fixades det.
ett dörrhandtag är löst, och stänger man dörren helt kan man ju klika bra försöka sparka upp dörren.
haft sönder ett svart nagellack, förlåt carro, köper ett nytt! hela badrummet svart och naken som jag var står jag och skrubbar bort det med aceton! :D
hah, sitter här och skrattar för mig själv nu.
vi fick tillsägelse från grannen att vi skulle sänka musiken första helgen vi spendera där.
vi har varit på promenader, där vi nästan gått vilse och kommit till en trappa som var mils lång.
men till vår glädje hitta vi en hiss, och i hissen hittade vi en gubbe, 60+.
två happyfaces skuttar fram och in i hissen.
"jssså, ni vill åka med ni. hur vill ni betala? kort eller kontant?"
efter att antagligen sett jävligt dum ut utbrister jag
"men va? kostar det för att åka hiss!?"
och snutig som 60 plusare brukar vara fick man som svar;
"ja, det har de gjort ni i alla år faktiskt."
ja jösses, förlåt mig att jag aldrig varit med om att man får betala för att åka några vånigar upp.
kanske på lyxlyxlyx hotell, men nu snackar vi om Helsingborg och några ruttna trappor man inte orka gå upp för.
nä massa dösnack, dags att bege sig!
herrå!
som ni har läst fick jag halsfluss min första vecka, och jag sväljer fortfarande tabletterna som är lika stora som mitt lillfinger, och nu har jag gått och blivit totalt jävla snorig.
ja, jag ser mig nu som en av barnen, dock tycker jag inte snor är särskilt gott, och jag snyter mig, låter inte snoret rinna helt ner till knäna.
är hemma nu men ska strax ta polon till Helsingborg där min älskade sven sitter och väntar på mig. och eftersom hon fick mer eller mindre en chock när hon kolla sitt konto idag, bjuder hon på middag.
hon själv kom med förslaget restaurang. de tackar man inte nej till.
så jag kommer nysa henne i ansiktet, bara för att visa hur min vardag ser ut!
nu har vi snart bott i lägenheten i två veckor. och det har ju hänt en del.
första dagen hade vi sönder dvd, men efter några tekniska råd från brossan fixades det.
ett dörrhandtag är löst, och stänger man dörren helt kan man ju klika bra försöka sparka upp dörren.
haft sönder ett svart nagellack, förlåt carro, köper ett nytt! hela badrummet svart och naken som jag var står jag och skrubbar bort det med aceton! :D
hah, sitter här och skrattar för mig själv nu.
vi fick tillsägelse från grannen att vi skulle sänka musiken första helgen vi spendera där.
vi har varit på promenader, där vi nästan gått vilse och kommit till en trappa som var mils lång.
men till vår glädje hitta vi en hiss, och i hissen hittade vi en gubbe, 60+.
två happyfaces skuttar fram och in i hissen.
"jssså, ni vill åka med ni. hur vill ni betala? kort eller kontant?"
efter att antagligen sett jävligt dum ut utbrister jag
"men va? kostar det för att åka hiss!?"
och snutig som 60 plusare brukar vara fick man som svar;
"ja, det har de gjort ni i alla år faktiskt."
ja jösses, förlåt mig att jag aldrig varit med om att man får betala för att åka några vånigar upp.
kanske på lyxlyxlyx hotell, men nu snackar vi om Helsingborg och några ruttna trappor man inte orka gå upp för.
nä massa dösnack, dags att bege sig!
herrå!
torsdag 22 januari 2009
jobbjobbjobb
nu har det snart gått två veckor på min nya avdelning och jag kan ju erkänna att jag tappat några kilo energi. Jag kan också erkänna att jag inte riktigt trivs, med personalen man kanske ska poängtera. Mina barn är änglar, de flesta i alla fall.
två tuffatuffa veckor, och det återstår ungefär två, kanske inte lika tuffa, veckor till, innan barnen känner sig någorlunda hemma.
dagen igår va ju värst då jag trodde jag förgiftat min lilla med en klump lera han fått för sig skulle vara gott.
Där stod jag med ungen hängandes över vasken med ena armen, spydde ut allt innehåll från magen, samtidigt som jag höll en 15 kilos i andra armen som höll på att både bli förlamad och tappa greppet.
nog om det, min ängel kom idag, och han var glad. tur är väl det.
Är hemma i kävlinge idag. sitter här med en helt nersnorad tröja, och i en påse brevid mig ligger tröjan från igår, som jag bett mamma tvätta då den är helt nerspyad.
sånt är livet, jag hade i alla fall en helvetes dag idag från 8.00-20.00. Sånt är bara kul!
helhuskonferanser är inte något som intresserar mig, men något jag måste försöka låtats som om det vore något intressant.
likaså samtalsämnet om kryddor i personelrummet.
fasen vad man saknar skolan, skvaler och skandaler.
två tuffatuffa veckor, och det återstår ungefär två, kanske inte lika tuffa, veckor till, innan barnen känner sig någorlunda hemma.
dagen igår va ju värst då jag trodde jag förgiftat min lilla med en klump lera han fått för sig skulle vara gott.
Där stod jag med ungen hängandes över vasken med ena armen, spydde ut allt innehåll från magen, samtidigt som jag höll en 15 kilos i andra armen som höll på att både bli förlamad och tappa greppet.
nog om det, min ängel kom idag, och han var glad. tur är väl det.
Är hemma i kävlinge idag. sitter här med en helt nersnorad tröja, och i en påse brevid mig ligger tröjan från igår, som jag bett mamma tvätta då den är helt nerspyad.
sånt är livet, jag hade i alla fall en helvetes dag idag från 8.00-20.00. Sånt är bara kul!
helhuskonferanser är inte något som intresserar mig, men något jag måste försöka låtats som om det vore något intressant.
likaså samtalsämnet om kryddor i personelrummet.
fasen vad man saknar skolan, skvaler och skandaler.
måndag 19 januari 2009
bara ord, inget innehåll
Med pannan mot dina revben
kan jag höra dina tysta hjärtslag
som slår för din och min överlevnad.
I dina mörka ögon finns en välbevarad
hemlighet som handlar om sådant som
gör ont när din tanke möter känslan av
obehag och värme på samma gång.
Med fingerspetsen mot dina röda läppar
kan jag höra dina andetag som talar om
rädsla och kärlek på samma gång som om
det vore någon kombination i perfekt symfoni.
I dina ord döljer sig sanningar som du valde att
dölja för livet som är ont och krossar dig varje minut.
För i en värld av kaos så är det orden som bär på din sårbarhet.
Med pannan mot dina revben
och med dina hjärtslag som spelar min
livsmelodi så spelar ingenting annat någon roll.
För jag vet att din kärlek kan ta dig hur långt som helst.
Det är din kärlek som rev vår barriär och sårbarare än
någonsin står jag nu och hör när dina hjärtslag slår
för din och min överlevnad.
kan jag höra dina tysta hjärtslag
som slår för din och min överlevnad.
I dina mörka ögon finns en välbevarad
hemlighet som handlar om sådant som
gör ont när din tanke möter känslan av
obehag och värme på samma gång.
Med fingerspetsen mot dina röda läppar
kan jag höra dina andetag som talar om
rädsla och kärlek på samma gång som om
det vore någon kombination i perfekt symfoni.
I dina ord döljer sig sanningar som du valde att
dölja för livet som är ont och krossar dig varje minut.
För i en värld av kaos så är det orden som bär på din sårbarhet.
Med pannan mot dina revben
och med dina hjärtslag som spelar min
livsmelodi så spelar ingenting annat någon roll.
För jag vet att din kärlek kan ta dig hur långt som helst.
Det är din kärlek som rev vår barriär och sårbarare än
någonsin står jag nu och hör när dina hjärtslag slår
för din och min överlevnad.
fredag 16 januari 2009
skrivfeber
eftersom febern höll mig vaken större delen av natten, och hur jag i frustration tog av och på mitt tjocka duntäcke stup i kvarten, gick tankarna på högvarv.
Jag ville ge mig en eller två käftsmällar när sanningen kom krypandes och när jag insåg att min tragiska sida håller på och ta över helt.
visst har man dåliga dagar, det har vi alla. Mina kommer bara oftare och stannar en längre tid.
Men jag menar, jag har underbara vänner som får mig o skratta bara jag ser dom, som visar mig vad äkta vänskap är och hur man kommer på fötter igen. Jag har 2 fantastiska föräldrar, som jag vet, alltid finns för mig. och som kan se rakt igenom min fasad, och bara genom en liten ynka kram kan försvara mig från allt ont.
Jag har en bror, som många gånger fått mig både arg och glad så glädjetårarna sprutar åt höger och vänter, det kallar jag syskonkärlek på hög nivå. Han är inte bara en bror, utan också världens bästa vän som jag ser upp till. en jag kan lita på till 100 %, utan tvekan.
Jag har ett jobb som jag trivs med så himla bra, jag älskar mina nya små liv. mina små änglar som Hampus kallade dom. och visst är dom de, mina små änglar.
Jag är inners inne totalt jävla trött på att vara tragisk, absolut ingen anledning till det, och absolut ingen nytta av det.
Men ibland har man dagar då man måste skriva av sig, bara få ut allt som pumpar i blodådrorna, skaver mellan revbenen och som svetsats fast på näthinnan.
och det är som dom säger;
vissa faller sönder,
andra stannar kvar.
Det är så mycket som jag vill få sagt, men väljer att skriva ner i mitt block, för, för er är det en enda stor, fet gåta, som bara består av tragiska meningar.
för mig är det något jag klarat av, något jag upplevt, något jag vann. och vissa saker väljer man att begrava långt inne bland revbenens alla gömmer.
och jag är fortfarande den therese som översvämmas av känslor, totalt ignorerar dom, packar ihop dom till en boll och skjuter iväg. Ni vet, för ni har läst allt förr.
"men herregud, du är rätt död nu" är meningen som kommer följa en livet ut, men som bevisar att jag vunnit över mig själv. och det, det kan jag leva med!
Jag börjar förstå efter alla år, vad som gick fel, varför allt hamna snett.
jag gjorde ingenting för att de skulle bli rätt.
Jag förlora en del av mig själv i mitt förflutna, men jag känner framtiden.
and I love it!
Jag ville ge mig en eller två käftsmällar när sanningen kom krypandes och när jag insåg att min tragiska sida håller på och ta över helt.
visst har man dåliga dagar, det har vi alla. Mina kommer bara oftare och stannar en längre tid.
Men jag menar, jag har underbara vänner som får mig o skratta bara jag ser dom, som visar mig vad äkta vänskap är och hur man kommer på fötter igen. Jag har 2 fantastiska föräldrar, som jag vet, alltid finns för mig. och som kan se rakt igenom min fasad, och bara genom en liten ynka kram kan försvara mig från allt ont.
Jag har en bror, som många gånger fått mig både arg och glad så glädjetårarna sprutar åt höger och vänter, det kallar jag syskonkärlek på hög nivå. Han är inte bara en bror, utan också världens bästa vän som jag ser upp till. en jag kan lita på till 100 %, utan tvekan.
Jag har ett jobb som jag trivs med så himla bra, jag älskar mina nya små liv. mina små änglar som Hampus kallade dom. och visst är dom de, mina små änglar.
Jag är inners inne totalt jävla trött på att vara tragisk, absolut ingen anledning till det, och absolut ingen nytta av det.
Men ibland har man dagar då man måste skriva av sig, bara få ut allt som pumpar i blodådrorna, skaver mellan revbenen och som svetsats fast på näthinnan.
och det är som dom säger;
vissa faller sönder,
andra stannar kvar.
Det är så mycket som jag vill få sagt, men väljer att skriva ner i mitt block, för, för er är det en enda stor, fet gåta, som bara består av tragiska meningar.
för mig är det något jag klarat av, något jag upplevt, något jag vann. och vissa saker väljer man att begrava långt inne bland revbenens alla gömmer.
och jag är fortfarande den therese som översvämmas av känslor, totalt ignorerar dom, packar ihop dom till en boll och skjuter iväg. Ni vet, för ni har läst allt förr.
"men herregud, du är rätt död nu" är meningen som kommer följa en livet ut, men som bevisar att jag vunnit över mig själv. och det, det kan jag leva med!
Jag börjar förstå efter alla år, vad som gick fel, varför allt hamna snett.
jag gjorde ingenting för att de skulle bli rätt.
Jag förlora en del av mig själv i mitt förflutna, men jag känner framtiden.
and I love it!
torsdag 15 januari 2009
halsfluss
ja ni läste rätt, halsfluss.
Efter en natt på ungefär 3 timmar, och nerknarkad på alvedon tog jag bilen 8 på morgonen och fick en bomullspinne nerstoppad i halsen.
5 min tog de, sen "jadu therese, provet är inte klart än men jag ser redan nu att det är halsfluss"
halsfluss när man har bortopererade halsmadlar.
Det känns exakt som efter min operation, två stora köttsår i halsen.
jag fryser, skakar, svettas, gråter, försöker få i mig något, knarkar alvedon, o testar nya halstabletter var 5e minut.
Jag lovar, det är inte mysigt!
Efter en natt på ungefär 3 timmar, och nerknarkad på alvedon tog jag bilen 8 på morgonen och fick en bomullspinne nerstoppad i halsen.
5 min tog de, sen "jadu therese, provet är inte klart än men jag ser redan nu att det är halsfluss"
halsfluss när man har bortopererade halsmadlar.
Det känns exakt som efter min operation, två stora köttsår i halsen.
jag fryser, skakar, svettas, gråter, försöker få i mig något, knarkar alvedon, o testar nya halstabletter var 5e minut.
Jag lovar, det är inte mysigt!
onsdag 14 januari 2009
kanske
kanske är det sant det han sa
om att jag var djävulen själv
kanske är det sant att ingen kan
såra mig för att jag är iskall
kanske är det sant att jag rycker
på axlarna åt sådant som borde beröra mig
kanske är det sant att det är livsfarligt
att jävlas med mig för jag ger dubbelt igen
kanske är det sant som de säger
jag vet inte, jag vet inte
spelar ingen roll längre
för inget rör mig i ryggen just nu
om att jag var djävulen själv
kanske är det sant att ingen kan
såra mig för att jag är iskall
kanske är det sant att jag rycker
på axlarna åt sådant som borde beröra mig
kanske är det sant att det är livsfarligt
att jävlas med mig för jag ger dubbelt igen
kanske är det sant som de säger
jag vet inte, jag vet inte
spelar ingen roll längre
för inget rör mig i ryggen just nu
tisdag 13 januari 2009
när man tar en paus.
Nu tar både bloggen och jag en paus, jag har inget vettigt att tillföra denna sida för stunden.
Och om jag försöker blir det som kalles kaviar med banan - ren jävla kattskit.
Så vi hörs när gräset är klar grönt igen.
Och om jag försöker blir det som kalles kaviar med banan - ren jävla kattskit.
Så vi hörs när gräset är klar grönt igen.
släpp taget
Då var det dags,
att sluta riva upp gamla sår,
och bita ihop,
att bara gå vidare,
ta nya steg,
ut på okänd mark,
för att upptäcka livets bra sidor.
Dags att greppa tag om sig själv,
och visa alla hur fel dom hade,
när deras ord om svaghet trängde in genom huden.
att sluta riva upp gamla sår,
och bita ihop,
att bara gå vidare,
ta nya steg,
ut på okänd mark,
för att upptäcka livets bra sidor.
Dags att greppa tag om sig själv,
och visa alla hur fel dom hade,
när deras ord om svaghet trängde in genom huden.
"- Din lycka ska aldrig behöva bero på någon annan,
utan den ska alltid bero på dig själv"
utan den ska alltid bero på dig själv"
måndag 5 januari 2009
nyår
kanske ska gå igenom nyår också för er som är intresserade.
1. började med middag hemma hos zlatte, kyckling och potatissallad
2. missade efterrätten då vi fick bråttom till tåget som skulle ta oss till landskrona
3. skulle imponera genom att hoppa över ett stängsel, körde Frids taktik som inte alls fungerade för mig. och vips så låg jag nere på marken. " AHAHAH ligg kvar! jag måste fotta! HHAHA"
4. långt om länge kom vi fram till landskrona, kissepaus hör till vanligheterna. Dock brukar emma inte kissa ner hela sin favorit halsduk.
5. Framme på stället där vi ser 2 fåniga saker i gul, tjock jacka, vantar och mössa. Kommer vi i kort korta klänningar och högklackat, utan biljetter.
6. Efter många om och men fick vi komma in och värma oss 5 min, tack de va snällt! verkligen. känner inte mina tår.
7. efter prick 5 min åker vi ut, tårna håller på o gå av, och benen känner jag inte ens, och inte tala om min näsa som i detta laget var lika röd som den rödaste färgen ni kan tänka er.
8. fortfarande inga biljetter, och efter alldeles för många 118 118 samtal i försök med att få tag i biljettnissens nummer, kommer vi helt plötsligt in! gratis! Fråga mig inte hur det gick till.
9. klockan har hunnit bli lite över 11 kan jag tänka mig, och vi är dom första som inträder dansgolvet med våra sköna moves!
10. ett ställe med både dj och bar föll denna damen i smaken och med ännu en drink i handen fortsatte vi med vår sköna stil. Tills jag blir stämplad på foten av en tjej med stillettklackar. Jag är fortfarande chockad över att jag inte vakna med en stillettklack rakt genom foten.
11. Emma och jag står åter igen, för 56 gången på toaletten, när vi hör hur alla börjar räkna ner. 10, 9, 8, 7.... tittar på varandra och inser att vi spenderar 12 slaget på en toalett.
12. springer ut på verandan och ser... 2 raketer.
kylan trängde in genom huden och jag sket i vilket och beställde turkisk peppar.
13. kvällen börjar lida mot sitt slut och jag antar att jag missat några detaljer, men minnetr sviker, jag är ledsen.
får gratis schyss hem, och som vanligt vill emma och jag ha nattamat. vilket också hör till vanligheterna.
14. vaknar av att det är bastu i mitt rum och man har både klänningen kvar på sig, plus att man tagit på sig morgonrocken av någon anledning samt virat halsduken runt halsen. inte konstigt man vaknar av att man har svettlökar enda ner till knävecken.
15. lyckas ta sig upp ur sängen för att möta 2 besvikna ögon från ens föräldrar.
"shit vad har jag nu gjort?"
16. efter att mamma spottat ut orden "ja du kan ju ta en titt i köket" spolades minnet tillbaka några timmar. shit, ljuset!
Vi hade alltså, som sorligt nog ingen av oss minns, tänt ett ljus, och glömt släcka de.
17. åkte till center syd, med bordet med den svarta fläcken på och duken som var förstörd i huvudet och rysningarna som gick över hela kroppen med tanken på vad som hade kunnat hända.
18 köpte en fin fin blomma, satte på bordet med ett kort "förlåt"
blev förlåten och kramad och fick höra orden "jävligt bra gjort therese"
antar att dom menade köpandet av blomman.
19. Emma och jag tog oss en promenad till sara, där frida sovit över. en promenad som tog längre tid än vanligt, säkert över 1 timme.
20. väl framme satte vi på en film, frida somna och vi andra slutade försöka minnas vad nyår bringade.
1. började med middag hemma hos zlatte, kyckling och potatissallad
2. missade efterrätten då vi fick bråttom till tåget som skulle ta oss till landskrona
3. skulle imponera genom att hoppa över ett stängsel, körde Frids taktik som inte alls fungerade för mig. och vips så låg jag nere på marken. " AHAHAH ligg kvar! jag måste fotta! HHAHA"
4. långt om länge kom vi fram till landskrona, kissepaus hör till vanligheterna. Dock brukar emma inte kissa ner hela sin favorit halsduk.
5. Framme på stället där vi ser 2 fåniga saker i gul, tjock jacka, vantar och mössa. Kommer vi i kort korta klänningar och högklackat, utan biljetter.
6. Efter många om och men fick vi komma in och värma oss 5 min, tack de va snällt! verkligen. känner inte mina tår.
7. efter prick 5 min åker vi ut, tårna håller på o gå av, och benen känner jag inte ens, och inte tala om min näsa som i detta laget var lika röd som den rödaste färgen ni kan tänka er.
8. fortfarande inga biljetter, och efter alldeles för många 118 118 samtal i försök med att få tag i biljettnissens nummer, kommer vi helt plötsligt in! gratis! Fråga mig inte hur det gick till.
9. klockan har hunnit bli lite över 11 kan jag tänka mig, och vi är dom första som inträder dansgolvet med våra sköna moves!
10. ett ställe med både dj och bar föll denna damen i smaken och med ännu en drink i handen fortsatte vi med vår sköna stil. Tills jag blir stämplad på foten av en tjej med stillettklackar. Jag är fortfarande chockad över att jag inte vakna med en stillettklack rakt genom foten.
11. Emma och jag står åter igen, för 56 gången på toaletten, när vi hör hur alla börjar räkna ner. 10, 9, 8, 7.... tittar på varandra och inser att vi spenderar 12 slaget på en toalett.
12. springer ut på verandan och ser... 2 raketer.
kylan trängde in genom huden och jag sket i vilket och beställde turkisk peppar.
13. kvällen börjar lida mot sitt slut och jag antar att jag missat några detaljer, men minnetr sviker, jag är ledsen.
får gratis schyss hem, och som vanligt vill emma och jag ha nattamat. vilket också hör till vanligheterna.
14. vaknar av att det är bastu i mitt rum och man har både klänningen kvar på sig, plus att man tagit på sig morgonrocken av någon anledning samt virat halsduken runt halsen. inte konstigt man vaknar av att man har svettlökar enda ner till knävecken.
15. lyckas ta sig upp ur sängen för att möta 2 besvikna ögon från ens föräldrar.
"shit vad har jag nu gjort?"
16. efter att mamma spottat ut orden "ja du kan ju ta en titt i köket" spolades minnet tillbaka några timmar. shit, ljuset!
Vi hade alltså, som sorligt nog ingen av oss minns, tänt ett ljus, och glömt släcka de.
17. åkte till center syd, med bordet med den svarta fläcken på och duken som var förstörd i huvudet och rysningarna som gick över hela kroppen med tanken på vad som hade kunnat hända.
18 köpte en fin fin blomma, satte på bordet med ett kort "förlåt"
blev förlåten och kramad och fick höra orden "jävligt bra gjort therese"
antar att dom menade köpandet av blomman.
19. Emma och jag tog oss en promenad till sara, där frida sovit över. en promenad som tog längre tid än vanligt, säkert över 1 timme.
20. väl framme satte vi på en film, frida somna och vi andra slutade försöka minnas vad nyår bringade.
"det man inte riktigt minns har aldrig hänt"
uppdatering!
måste erkänna att det är sjukligt skönt och bara sjunka igenom högen man bullat upp med alla sina kuddar i sängen, och med datorn på magen.
bra kämpat för att kunna köpa skönheten therese, bra!
jag måste också erkänna en sak jag erkänt så många gånger förr, jag är sämst på att uppdatera bloggen, och det hade kanske kunnat vara en sak att stå på min nyårslöftelista, om jag nu inte skulle vara sämst på att hålla nyårslöften också.
jag kan försöka, men jag lovar inget!
lovar inget heller med löftet att jag skulle börja äta nyttigare, för de vet jag redan nu att de kommer gå rent käpp åt helvete.
nog om löften hit och dit, imorgon sätter sig krille och carro på ett flyg till thailand, inte alls avundsjuk. stannar hellre här och fryser ihjäl.
äh, jag ska inte klaga, dom ska åka till 40 graders värme i skuggan medan jag får deras lägenhet i 4 veckor!
dessutom ska man spendera dom veckorna tillsammans med sara och emma, kan inte sluta med annat än...
punkt punkt punkt.
bra kämpat för att kunna köpa skönheten therese, bra!
jag måste också erkänna en sak jag erkänt så många gånger förr, jag är sämst på att uppdatera bloggen, och det hade kanske kunnat vara en sak att stå på min nyårslöftelista, om jag nu inte skulle vara sämst på att hålla nyårslöften också.
jag kan försöka, men jag lovar inget!
lovar inget heller med löftet att jag skulle börja äta nyttigare, för de vet jag redan nu att de kommer gå rent käpp åt helvete.
nog om löften hit och dit, imorgon sätter sig krille och carro på ett flyg till thailand, inte alls avundsjuk. stannar hellre här och fryser ihjäl.
äh, jag ska inte klaga, dom ska åka till 40 graders värme i skuggan medan jag får deras lägenhet i 4 veckor!
dessutom ska man spendera dom veckorna tillsammans med sara och emma, kan inte sluta med annat än...
punkt punkt punkt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
