jag försökte vara ärligt

men fick stryk på vägen
en spricka i hjärtat
gjorde mig mindre benägen att leka med livet
jag trivs så illa av stå här
och trampa sönder våran mark
men vet du älskling, vet du?
innerst inne är jag stark.

låt på repeat

"Like an apple on a tree
Hiding out behind the leaves
I was difficult to reach
But you picked me
Like a shell upon a beach
Just another pretty piece
I was difficult to see
But you picked me

And all I can say
Is you blow me away"

när man haft en stressig vecka

denna veckan har ju varit lite stressig.
med bara 1 ordinarie personal och jag på avdelningen med 15 barn så förstår ni kanske vad jag menar.
Inte nog med de, jag har blivit lämnad 3 dagar i rad nu själv med barnen efter klockan 1.
har varit så trött att jag nästan gått in i väggen, men jag säger då de, hade jag varit på syskonsavdelning hade jag redan krashat in i väggen efter andra dagen.

så tack gudarna för småbarn!

jag har dock inte varit helt själv, i onsdags fick jag "hjälp" av en vikare, som mer eller mindre var hela jävla värdelös.
han satt bokstavligt talat bara rakt upp och ner i soffan och glodde medan jag sprang som en jude mellan alla barn samtidigt som jag bytade blöja på en annan. fråga inte hur jag fick ihop de.
Han hämtade iaf mellisvagnen.
de tackar vi för!
och, nä jag är inte klar.
Ni vet såna havrepuffar man har i fil? (vi lägger några stycken vi barnens plats som dom kan knapra i sig medan de dricker filen i ett glas)
han satt, (ja ni kommer läsa rätt nu) och kasta dom här jävla puffarna till barnen som givetvis tycker de va skitkul med allt slutade med att alla låg på golvet, och oj, alla tog visst slut.
Sorry barnen, ni får gå hungriga.

men jag ska inte klaga mer,
han hämtade iaf mellisvagnen, och de tackar vi för!

När man försöker andas i en värld utan syre.

Du vill spränga hela världen
för du inte orkar minnas.
I takt med att
allting faller så
tappar du tilliten
till allting som en
gång var sanningen.
Ångesten kryper
inuti i dig dag som natt
och förvirringen
styr ditt tänkande.
Att skilja rätt från fel
har blivit lika svårt
som att försöka
andas i en värld utan
syre.

när man låter muren rasa

som jag har skrivit i mitt lilla block, nerklottrat av ett gammal förflutet, känslor och meningar fann jag;
"jag mår bra,
för älskling
jag hade inte
satt upp
murarna
om dom inte skulle
hålla
för en liten jordbävning"
men jag kände idag, något som jag inte kännt på flera månader och år.
bit efter bit bara föll allt, de bara föll.
jag kände mig så maktlös på bara några minuter och jag kände hur jag bad på mina bara knän för att få muren stående igen.
Det är nu vid såna här tillfällen, då man sitter här själv och tankarna bara river sönder en.
I ren desperation vill man bara slita ut tankarna som ständigt viskar att detta är bäst och det blir bättre snart.
Man tar sig samman och lyssnar på hjärtat som dunkar för en anledning, och man låter åter igen tankarna intala en.
Jag lever fortfarande med tankar som andra stoppat in under revbenen på mig,
och jag lever fortfarande med undran, hur annorlunda saker och ting hade varit om jag inte hade totalkollapsat och stängt ute alla runtomkring mig.
jag talar nog för fler när jag säger att ibland sliter ångesten sål på hela jävla själen
och jag talar nog för ännu fler när jag säger att hjärtan läker och vingar växer ut igen.

jag vet bara nu att jag tänker inte vara lika blåögd som förra gången och trasas sönder inför mina egna ögon för att jag inte kunde svälja stoltheten.
och jag står fortfarande för;
Kärlek börjar med ett gemensamt andetag -
och slutar när den ena håller andan.

när man gör listor

solarium- blir alltid lika rädd när rören släcks och allt blir kolsvart. Trots att kävlinge infört ett sorts tickande 10 sekunder innan de släcks slutar de ändå alltid med en duns och vips så har therese petersson en bula i pannan.

Mascara- Det kvittar vilket öga jag börjar med, öga nummer 2 blir alltid, och då menar jag alltid, likt ett öga efter en hård natt plus att man sovit en hel dag med sminket på. Och jag lär mig ju aldrig heller att det blir värre ju mer man smetar på av den svarta geggan eller att man i ett deserat försök står med en pincett eller något liknande vasst föremål riktat mot ögonfransarna och försöker dela på spindelbenen.
måste jag nämna att de slutar med att man har något vasst föremål halvt inne i ögat?

Kläder- Ännu en tröja inhandlades idag.
Kommer hem och ska visa mamma skönheten och hon går igång om att jag har kläder för hela Sverige.
När man väl står där som ett frågetecken medan hon spottar och fräser börjar man tänka.
Antingen är det
1) fel på mig som aldrig hittar någonting när jag öppnar garderoben
2) mamma kastar ut mina kläder så fort hon stått och strykt på söndagar.
3) Jag orkar helt enkelt aldrig leta igenom allt, vilket resulterar till att jag tror jag inte äger något.

mitt hår- Alla har hör att man kan ha dåliga hårdagar, visst?
nu är det såhär att jag har mina varje dag för tillfället.
Jag sitter här och hoppas på att det bara är någon tillfällig period.
Antingen står min lugg rakt ut efter några tappra försök med plattången att få luggen liggandes intill pannan eller så slutar det hela med ett brännmärke mitt i pannan.
Inte nog med de, jag har även dessa små små hårstråna som lever sitt eget lilla liv och väljer att ställa sig åt alla håll och kanter och det kvittar hur mycket gele, vax eller spray man kletar i håret.
Det slutar ändå med att det ser ut som man saknar dusch i hemmet och man sätter upp håret i en meningslös toffs och så va man tillbaka på ruta ett igen.
och varför det alltid ska bli så bra hos frisören är för mig ännu en gåta.
Jag antar att de beror på alla deras produkter de försöker få en att köpa.
Vilket resulterar till att man blir ruinerad, då en shampooflaska kostar 300.

Tack för mig.
möte i morgon
8-16.30
Great.
Jag är pepp!

tragisk

Det här är till alla de som glömmer bort
att slicka saltet från sina kindben
och dem som skrikit verkligheten itu
och själva slagits omkull av dess eko.
Till alla er som somnar med tårar i mungipan
och klöser historier över handryggen,
som för att strö sorgens salt i era nya sår
och somna med en längtan i halsgropen
härifrån.

Men det här är också till alla er som
aldrig lyssnat på ropen från dem som inte hörs.
Till alla er som fortfarande står på benen
och skriver kärlek på era önskelistor
fast ni lever i ett överflöd.

förlåt för jag är så tragisk.

det finns andetag som gör så ont att dra
att man hellre vill
lägga sig ner och

bara sluta.

It's hard

"He and I had something beautiful
But so dysfunctional, it couldn't last
I loved him so but I let him go.
Near to you, I am healing
But it's taking so long
'Cause though he's gone
And you are wonderful
It's hard to move on.
I'm battle scarred, I am working oh so hard
To get back to who I used to be"

svåra tider

Från att vara den som säger godnatt med ett leende på läpparna och somnar utan problem för man känner värme från den som betyder mest för att sedan gå upp, utvilad och vara social och äta frukost med familjen, till den som ligger kvar i sägen efter en natt fullt upptagen med att vända kudden på jakt efter en torr sida. Och att vara den som vänt världen helt upp och ner.
Det känns osm ångesten och förvirringen äter upp en inifrån och trots att det var mitt beslut är det jag som ligger på botten och försöker hämta andan.
Jag fick frågan vad som gått så fel, varför jag är helt förkrossad när orden om att vi skulle gå skilda vägar kom från min mun.
Jag vet inte om ni förstår, men jag har lämnat min ena halva, den som fick mig på fötter igen efter så många år och han som visade mig äkta kärlek. Därför är jag helt förkrossad, just därför.
Och det skriker fortfarande inom mig, varför, varför varför?
och vet ni vad det jobbigaste är? Jag minns inte längre vad som gick fel, kanske är det för jag inte vill minnas, men alla de roliga och fantastiska minnen spelas bara om och om igen i huvudet.
jag vet bara att vi sagt att vi är skrämmande lika och att det funkar inte, och så är det kanske?
jag vill nog bara inte inse de.
hade jag vetat att det skulle vara såhär hjärtskärande hade jag avstått i allt som har med kärlek att göra, men vi behöver de. Vi behöver värmen och omtanken från någon som tycker om en för den man är.
och jag menar, man kan inte glömma bort allt det roliga och mysiga man varit med om, right?
nio månader har med sig en underbar saga med underbara minnen och det är inte bara att kasta i sjön, vilket jag asolut inte kommer göra förrän tiden gett svar.

Jag vet inte längre vad jag ska skriva. Jag vet bara att jag tappat mig själv och jag väntar bara på att hitta rätt väg igen.
Att skriva detta hjälpte inte så värst mycket, mina ögon är fortfarande svullna och röda, men jag vet att det är i sånt här läge marcus skulle sagt att jag var den finaste i hela världen.
ja, och nu var tangentbordet indränkt i tårar också.

Du vet att jag älskar dig och jag vet att du älskar mig.
Allt vi behöver är tid och vi klarar allt tillsammans, eller hur?
Jag tänker aldrig ignorera den 18 i varje månad,
för det är fortfarande 080218.

tack

tack för du är du och tack för 9 månader <3

när man har det kul

fy fasen vilken kväll. Ska försöka sammanfatta allt,
Började med en ursmaskig matbit hos sara, med släkt när hässleholmarna senare droppade in.
Vidare till zlattes lägenhet, 2 våningar över min mormor och morfars för att påpeka de.
Där vi tömde två tequila flaskor pretty fast när vi körde olika lekar, mycket trevligt må jag säga! :)
Klockan närmar sig ett och vi inser att vi mer eller mindre får springa till de sista tåget som gick, och chockad som jag är än idag kom jag över de där staketet utan problem. Jag snubbla inte ens, eller fastnade. Måste vara teuqilan.

väl inne på tåget har vi naturligtvis inte tryckt biljett, men som vanligt klarar man sig, medan de andra får en böteslapp i handen! ;)
När vi stått i kö för att komma in på slakt får vi beskedet att carro inte får komma in, tråkigt som fasen! men nästa gång, när du är 19 :D
har nog aldrig dansat så mycket i hela mitt liv, galet, och galet kul. Hade glömt bort hur jag bara lever livet på dansgolvet och med mina vänner framförallt.

klockan närmade sig 5 och de var dags att leta upp taxi, som slutade med svart taxi och två fick ligga i bakluckan, vilket i detta fallet var Emma och Frida. haha, när jag tänker efter, är jag glad jag sitter här välbehållen, så som han körde.
Vidare till zlattes lägenhet igen, där det blev sammanlagt 1 timmes sömn ungefär och lite mys i högra sidan av sängen. Eller vad säger du sara?

och nu sitter jag här, med äckligt hår, halvt kvarsittande smink, ett örhänge i örat bara och mils långa maskor i strumpbyxorna.
och det blev som vi sa,
"släktmiddag, förfest, utgång, efterfest, sömn?, skallebank, innebandy, mys."
& seriefinal idag, heja mig!

och som sara sa..

släktmiddag, förfest, utgång, efterfest, sömn?, skallebank, innebandy, mys.

onödigt, bara så onödigt.

när det inte fungerar

Vi lever alla bara i en illusionerad värld,
ett liv skapat av egna behov.
Bakom en krossad men lagad spegelbild
har du stängt in tårarna du inte tillät dig själv att se.
I en perfekt värld är det ingen som vågar andas om ett trasigt hjärta.
Vänd aldrig någon ryggen till för man ser att du skakar,
när vi alla skakar av rädsla så fort någon som tittar blundar.

vi har redan gått för länge
och skorna är för små
och jag tror att jag saknar mig själv lite jag med.
även om jag aldrig skulle erkänna det.

när man vill klargöra saker och ting

okej, jag ska bara klargöra en sak. När jag syfta på att jag älskade mitt jobb, menade jag småbarnsavdelning. Avdelning där barnen kryper rundor, sätter sig i en hörna och pillar teddys för att sedan provsmaka, och där man ibland får höra lite gnäll men efter att man satt ungen på en gunghäst blir allt lugnt igen.
Just nu, springer jag mellan 5 åringar som bråkar om vem som åt upp först eller vem som helt enkelt är störst, bäst och vackrast.
Jag kan inte rå för det, men jag har ogillat dessa två veckorna, inte hela tiden, men när dom retar upp en till "okej, slutar du inte nu unge, så stryper jag dig" nivån, då, då vill jag lova att man ogillar läget.

men jag ska inte klaga, jag hör varje dag att jag är bästa fröken och välkomnas varje dag av mysiga kramar.
det är inte illa klockan 8 en vardag.

"Om man tänker på alla andra i förhand,
tappar man bort sig själv i mängden. "

jobbjobbjobb

ja då var man fast anställd nu på förskolan.
12 januari börjar allvaret och jag ska vara på avdelningen Sillen, fram till sommaren (:
sen blir det delfinen där jag ska ta platsen från en som tar mammaledigt!
känns riktigt bra, 13 nya barn som ska inskolas och jag får ta ansvaret :)

Inte nog med det, carro och jag ser ut och bli arbetspolare.
Gamla goda skoltiden tillbaka, fast nu är 13 stycken 1-åringar med i bilden.
YEAH!

"it is never too late to be what you might have been"

när man älskar nuet

ja då sitter man här och trycker i sig nästintill smält choklad och har precis skickat iväg ett sms till min träningskompis "måste träna!!"
Har för mig att det var någon röst inom mig som ville få mig sluta äta skit? Det gick ju hem!
inte nog med att man nästan äcklas av chokladet mellan tänderna, Krille kom nyss in och avlossade världens äggfis, sen lämnade han rummet.
Tack för den liksom!

Egentligen har jag bara sån lust och bara skriva av mig, men jag får inte ut orden.
Det är så mycket som vill ut att det bara blir till en enda röra.
och när jag överbelastats utav känslor, packar jag ihop allt till en boll och skjuter iväg och total ignorerar, eller trycker in allt under revbenen så ligger de där och skaver.
Jag vet egentligen inte om jag vill skriva, eller hur jag få ut de rätta orden.
Hur man förklarar hur man trampade snett i livet med de rätta orden, och hur man lärde sig dölja ångest och panik.
och jag ser fortfarande en panikslagen flicka vars kropp inte längre kan stå, en själ som inte längre orkar kämpa och ett självförsvar som smulats sönder när jag blundar om nätterna.
Men trots allt det sitter jag här och jag ser mig inte längre som svag.
Jag har världens bästa kärlek och världens bästa vänskap, och de, de är styrka och trygghet.
Något jag fått tillbaka efter många om och men.
och jag bara älskar nuet!

Tack för du finns älskling och håller om mig när mardrömmarna springer hack i häl.