tragisk

Det här är till alla de som glömmer bort
att slicka saltet från sina kindben
och dem som skrikit verkligheten itu
och själva slagits omkull av dess eko.
Till alla er som somnar med tårar i mungipan
och klöser historier över handryggen,
som för att strö sorgens salt i era nya sår
och somna med en längtan i halsgropen
härifrån.

Men det här är också till alla er som
aldrig lyssnat på ropen från dem som inte hörs.
Till alla er som fortfarande står på benen
och skriver kärlek på era önskelistor
fast ni lever i ett överflöd.

förlåt för jag är så tragisk.