fredag 31 december 2010

Tack 2010 för du vände upp och ner på mitt liv

Var ska man börja? År 2010. Jag hade gärna stannat kvar en liten stund till men 2011 kommer med storsteg och jag är garanterad att det kommer bli ett minst lika bra år. Mitt år började bra då jag träffade min stora kärlek i febuari och tog en stor vända i mitt kärleksliv. Några månader innan trodde jag att det skulle ta mig tid att både finna mig själv och finna den rätte. Men tji fick jag. 14 Febuari vände upp och ner på min värld.



Jag har fått uppleva saker som fått mig att gråta av skratt med mina fina vänner och då menar jag i första hand givetvis vår resa till Magaluf. Den resan läkte många ärr och svetsade sig fast på näthinnan. Herregud, vilken resa! Jag hade velat uppleva allt det där igen. Utan tvekan det roligaste jag varit med om i mina 21 år.



Jag har varit med om mycket, detta är två av alla saker värda att nämna. jag har fått ta viktiga beslut, svåra beslut och beslut som fått mitt hjärta ge vika. Nu ger jag 100 % in på det nya året och jag hoppas ni gör detsamma. Nu gör vi 2011 till vårt bästa år. Är ni med mig?

tisdag 28 december 2010

Älskar och hatar mellandagsrean

Jag fullständigt älskar mellandagsrea, man kan faktiskt fynda. Samtidigt som jag hatar den över allt annat. Folk som trängs, puttas och affärer som bara hänger ut skit.
Jag har kommit in i en "koft" period. Har hittat koftor till härlig priser.
Idag gick jag hem med två. Från Bik Bok. Båda hade ett ordinarie pris på 399 kr/st. Fick båda för 399.
Det kallar jag klipp!

Ingen som helst rättvisa över denna ursnygga kofta. Piffar upp en svart outfit på nolltid.
399 kr och 50% rabatt.


Kan inte låta bli att tänka på pocahontas när jag ser dessa. Ursnygg den med.
(Försök ignorera min monsterhand som håller kameran. Vet inte vad som gick snett.)
399 kr och 50% rabatt

måndag 27 december 2010

Mitt lilla monster



Jag fick som sagt en epilator av min älskade pojkvän i julklapp (tror han tröttnat på mina taggiga ben) Min kära mamma fick äran att testa den först då jag är lite feg efter alla historier man hört.
Denna ska dock vara bäst på marknaden och fått bäst resultat i alla tidningar.

"Äh, det känns knappt något" var mammas ord.
Jippi! Tänkte jag.

Den glädjen dog ganska snabbt så fort jag testat den i duschen. Ont som fan. Jävligt ont om jag ska vara gnällig. Men jag vet, vill man vara fin får man lida pin. Men fy fan i helvete vad ont det gör. Herregud. Mina ben är dessutom helt rödprickiga. Haha, ser inte klok ut.
Förhoppningsvis håller mina ben sig lena nu i några veckor så jag hinner samla nytt mod.



haha, hör ni hur den låter? Bara ljudet gör mig skraj.

söndag 26 december 2010

vi är världens finaste, älskling

Ska det behöva vara såhär sorgligt?

Håller på att packa ner mina saker i flyttlådor. Mamma och pappa sitter och tittar på tv men sneglar då och då åt mina lådor. Ska det behöva vara såhär sorgligt?

lördag 25 december 2010

Världens mysigaste jul-2010


Trots att jag vaknade med halsont och en snorig näsa var det mysigt att vända sig om och se älsklings fina ansikte. Julstrumpan full med julklappar och frukost på sängen. Så är julen hos familjen Petersson. Första gången älskling firar i skåne också.
Jag blev verkligen bortskämd denna jul. Allt från kastruller till smörgåsgrill och pengar+presentkort. Allt fixat och klart till lägenheten vi får snart. Alldeles snart.

Ännu mer bortskämd blev jag av älskling.
Epilator (ja, här ska det plågas)
En fin stor beige kofta
och fina Tiger jeans.
Jag älskar honom!


Snygga, eller hur? (Lyckades med rätt storlek gjorde han också)

tisdag 21 december 2010

Som barn på nytt

Jobbat 2 dagar nu igen på mitt gamla jobb. Jag kryper runt på knäna och råmar som en ko. Jag leker rymdskepp med skeden med barn som vägrar äta. Torkar snoriga näsor och byter bajsblöjor. Jag åker pulka och gör snöänglar. Jag leker kurragömma och låtsas inte se barnen som gömmer sig bakom händerna. Mina ständiga repliker är; Vaaaar är Kalle... DÄR är du. Jag leker titt-ut leken och jag har blivit som barn på nytt.

Just det som jag älskar.

lördag 18 december 2010

Har fått alldeles för många frågor om mitt liv

och det förstår jag. Mycket och inget har hänt om jag säger så. Ska sammanfatta mig kort.

- Augusti 2010 slutade jag på mitt älskade dagis och började i Dösjebro. I skola, som elevassistent.
- Oktober började min mage strula och min 12 åring hade kört över mig. (och tydligen haft sönder min mage)
- Sjukskriven både hel och halvtid.
- December-Började jobba som vanligt, 100 % igen. Nu med en flicka som har dyslexi.
- 16 dec - Undersökning av min mage, för andra gången. En stor inflammation i tarmen som nu ska undersökas vidare på sjukhus. Förtsättning följer.
- 20 dec börjar jag på mitt dagis igen. Och det är nog det bästa som hänt mig (i arbetslivet) under detta halvår.

Äntligen kommer jag få lite kärlek på jobb igen. Herregud vad jag längtar efter de små snoriga ungarna.

torsdag 16 december 2010

minus på vågen

Vågade ställa mig på vågen precis. Skulle inte gjort det. Visade 50.3. Alltså sedan denna maghistorian började har jag tappat 6 kg. Känns som kalops måste lagas till middag. Inom en väldigt snar framtid!

vågen, du går åt fel håll. Vi lovade ju varandra att vi skulle ta oss till toppen.

26e timme

Inne på min 26e timme utan någon mat. Känns som jag försvinner.

onsdag 15 december 2010

undersökning nummer 2

Då var det dags för undersökning nummer 2 imorgon. Be till gud att denna drickan är bättre. Eller ja, drickbar. Det värsta är nog att jag inte fått äta någonting idag. Inte ens små brödsmulor. Bara vatten. Förstår ni? Min mage skriker. Imorgon ungefär efter kl 14 ska jag hugga tänderna i en hel ko.

Bara 22 timmar kvar. Heja. Ska hämta ett glas vatten nu. God mat. Verkligen.

tisdag 14 december 2010

You can have it all



You can have it all.
Anything you want you can make it yours.
Anything you want in the world.

måndag 13 december 2010

Tänka sig


Tänka sig, vilken rödhårig liten skit man varit.

tisdag 7 december 2010

lördag och lokalfest

Fredag blev till lördag och lördag blev till en väldigt illamående söndag. Efter många om och men tog Sara och jag beslutet om att sticka till lokalfest. I hög. Det var roligt! Jag hade skitkul. Tills jag vaknade på söndagsmorgonen och undrade hur fan jag kom hem.

Men tack Sara och ni andra för en grym kväll!

fredag 3 december 2010

jag är lika borttappad som du, glöm inte det

Jag skulle skriva någon långt här. Något fint. Ni vet sånt som fäster sig bakom ett revben. Men det kommer det inte bli. Bara mina funderingar som gick runt i huvudet på vägen hem igår. Plötsligt kom jag och tänka på hur jag skulle varit som person, om jag aldrig hade fått tagit emot smällarna jag fick i mina yngre dagar. Eller hur jag hade varit om jag faktiskt för en gång skull kunnat stå upp för mig själv och försvarat mig själv. Jag hade kanske inte varit den omtänksamma personen som känner andas lidande rakt genom själen. Inte heller den som faktiskt lyssnar och hjälper. Men bli inte lurade. Vi har alla andra sidor. Jag lärde mig inte bara att visa medlidande, jag lärde mig även hur man knäcker en människa. Och jag är duktig på det. Jävligt duktig mot en som förtjänar det om jag ska vara uppriktig. Jag är absolut ingen fysisk människa, jag gräver mig djupare än så. Psykiskt. Det är egentligen ingenting jag är stolt över eller någonting jag går och skryter om. Det är bara någonting jag lärt mig på vägen. Jag kan äntligen stå upp för mig själv och jag träffar mer än gärna de som förstörde min självbild. Och det har jag gjort. Några stycken. Dom som inte springer bakom hörn så fort dom ser en. Man får höra de orden som är alldeles för sent att bygga upp något nytt på. Jag hade behövt dom orden för några år sen grabben. Det känns skönt att kunna stå rakryggad och med huvudet högt. Och spotta dom i ansiktet. Jag kan fortfarande knäckas. Det kan alla. Hur starka ni än må vara kan ni knäckas. Jag anser mig som den starkaste i världen. Men vi har alla sett hur en 12 åring knäckte mig. Brutalt. Åldern spelar ingen roll. Det är den ömma punkten man ska komma åt. Och alla har vi en öm punkt. Jag knäcktes. Det tog mig dock två månader. För några år sedan hade det tagit minuter. Sen hade jag gått och gömt mig. Och det ångrar jag att jag gjorde. Gömde mig. Men det gav mig en personlighet, en fin sådan. Och en krossad självbild.

torsdag 2 december 2010

Den eviga frågan


Frågan är nu om man ska skutta runt i denna glitterklänning på nyår, eller inte?

Vår lägenhet!

Renoveringsarbetet har startat. Allt ska bli nytt. Golv, kök, nya vitvaror, badrum, dusch, you name it!
Kommer bli skitbra!

YOU´RE SO FLUFFY!

Idag har jag laddat hem ny film. Två egentligen. Men denna ska jag se ikväll. Typisk mig och typisk min humor. Den är tecknad ja, och rekommenderad ålder är 7. Jag är 21.