när man älskar nuet

ja då sitter man här och trycker i sig nästintill smält choklad och har precis skickat iväg ett sms till min träningskompis "måste träna!!"
Har för mig att det var någon röst inom mig som ville få mig sluta äta skit? Det gick ju hem!
inte nog med att man nästan äcklas av chokladet mellan tänderna, Krille kom nyss in och avlossade världens äggfis, sen lämnade han rummet.
Tack för den liksom!

Egentligen har jag bara sån lust och bara skriva av mig, men jag får inte ut orden.
Det är så mycket som vill ut att det bara blir till en enda röra.
och när jag överbelastats utav känslor, packar jag ihop allt till en boll och skjuter iväg och total ignorerar, eller trycker in allt under revbenen så ligger de där och skaver.
Jag vet egentligen inte om jag vill skriva, eller hur jag få ut de rätta orden.
Hur man förklarar hur man trampade snett i livet med de rätta orden, och hur man lärde sig dölja ångest och panik.
och jag ser fortfarande en panikslagen flicka vars kropp inte längre kan stå, en själ som inte längre orkar kämpa och ett självförsvar som smulats sönder när jag blundar om nätterna.
Men trots allt det sitter jag här och jag ser mig inte längre som svag.
Jag har världens bästa kärlek och världens bästa vänskap, och de, de är styrka och trygghet.
Något jag fått tillbaka efter många om och men.
och jag bara älskar nuet!

Tack för du finns älskling och håller om mig när mardrömmarna springer hack i häl.