måndag 19 januari 2009

bara ord, inget innehåll

Med pannan mot dina revben
kan jag höra dina tysta hjärtslag
som slår för din och min överlevnad.

I dina mörka ögon finns en välbevarad
hemlighet som handlar om sådant som
gör ont när din tanke möter känslan av
obehag och värme på samma gång.

Med fingerspetsen mot dina röda läppar
kan jag höra dina andetag som talar om
rädsla och kärlek på samma gång som om
det vore någon kombination i perfekt symfoni.

I dina ord döljer sig sanningar som du valde att
dölja för livet som är ont och krossar dig varje minut.
För i en värld av kaos så är det orden som bär på din sårbarhet.

Med pannan mot dina revben
och med dina hjärtslag som spelar min
livsmelodi så spelar ingenting annat någon roll.
För jag vet att din kärlek kan ta dig hur långt som helst.
Det är din kärlek som rev vår barriär och sårbarare än
någonsin står jag nu och hör när dina hjärtslag slår
för din och min överlevnad.

Inga kommentarer: