jobbjobbjobb

nu har det snart gått två veckor på min nya avdelning och jag kan ju erkänna att jag tappat några kilo energi. Jag kan också erkänna att jag inte riktigt trivs, med personalen man kanske ska poängtera. Mina barn är änglar, de flesta i alla fall.
två tuffatuffa veckor, och det återstår ungefär två, kanske inte lika tuffa, veckor till, innan barnen känner sig någorlunda hemma.
dagen igår va ju värst då jag trodde jag förgiftat min lilla med en klump lera han fått för sig skulle vara gott.
Där stod jag med ungen hängandes över vasken med ena armen, spydde ut allt innehåll från magen, samtidigt som jag höll en 15 kilos i andra armen som höll på att både bli förlamad och tappa greppet.
nog om det, min ängel kom idag, och han var glad. tur är väl det.

Är hemma i kävlinge idag. sitter här med en helt nersnorad tröja, och i en påse brevid mig ligger tröjan från igår, som jag bett mamma tvätta då den är helt nerspyad.
sånt är livet, jag hade i alla fall en helvetes dag idag från 8.00-20.00. Sånt är bara kul!
helhuskonferanser är inte något som intresserar mig, men något jag måste försöka låtats som om det vore något intressant.
likaså samtalsämnet om kryddor i personelrummet.

fasen vad man saknar skolan, skvaler och skandaler.