Förr kunde jag gräva ner mig långt under jorden för minsta undergång. Ligga under täcket med noll livslust och bara andas in rutten luft. Men jag har vuxit. Jag sörjer för bortkastad tid en liten stund, sopar bort det från axlarna och begraver det bland allt annat dålig skit under mattan.
Jag har kommit på att det fan inte är värt tiden att vara ledsen över någon/t som inte ger någonting tillbaka.
Over and out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar