när man har en bästaste vän

när ens mobil dör, och ett sista sms till bästa vännen lyder;
"tar bussen 13 över, eller hinner jag den? kanske, hm.."
och man ändå tar chansen att hoppa på 166:an som styr mot Staffastorp och hoppas bästa vännen är hemma eller att hon iaf känner på sig att jag är på väg till henne.
och när man sitter på bussen, i bara festkläder och fryser från de att man gått genom hela lund, ensam, och tänker på långa vägen till dörren där man hoppas någon ska öppna.
och när man kliver av bussen, hör någon tuta och skriker
"- tessan!" och en papparöst som frågasätter om man är både blind och döv.

det är en bästa vän och hennes pappa.