" vägen har varit krokig, snårig och väldigt lång, men jag står stadigt i mina klackar, huden är inte längre ett offer för paniken och ångesten ser jag inte längre som något som skulle skada mig själv så igen. aldrig."
Detta skrev jag april-09 och det gör fortfarande ont.
fredag 4 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar