inte heller den får man göra om. och min klänning kan jag inte bara ta på mig en dag för att känna känslan, för den är i främmande händer.
sitter här och skrattar för mig själv, minns när vi stod i kön i väntan på att få springa ut på scenen, och familjen wassholm filmar, fotograferar och hänger blommor runt halsen. Minns att jag dansa någon sort av fågeldans, eller något i den stilen. Filmen vill jag absolut inte se i alla fall.
när vi väl var på väg, utspringandes ut på scenen, tappar jag min sko, får springa tillbaka, kommer tillbaka och hoppar, och vipps så ligger mina fina blommor jag fick av farmor wassholm på scenen. Så ner på knä och samla ihop. hah, varför är det så typiskt mig?
men hade jag haft en önskan, hade jag skruvat tillbaka tiden ett år.
för då, då var allt perfekt.

2008, minnen man aldrig glömmer och som man vill uppleva flera gånger om
2 kommentarer:
Wiiie jag vill göra de igen:D FY VAD ROLIGT vi hade!! Jag vill göra de igen och igen!!
Living in the past, will paralyze you in the moment. And the past isn't always the safest place to be.
Skicka en kommentar