Jag blir överkörd av mitt eget liv

Tredje dagen i rad och min så kära (som jag uttryckte det själv för några veckor sedan) 12 åring på jobb lyckats knäcka mig. Han har under sin tid haft olika assistenter och vilket har resulterat till att även dom blivit överkörda. Min plan var att bli kompis med honom. Jag åkte mil för att se honom köra cross, jag försvarar honom varje dag (trots att jag vet att han har ett finger med i alla händelser som händer på skolan), jag började investera ett "belöningsystem" som innebär att han får sitta vid datorn eller göra något annat han tycker är kul efter han har fixat ihop 5 stjärnor (vilket han klarar av ganska snabbt), jag är med på innebandy på rasterna och svettas bara för att han vill att jag ska vara med, jag skrattar åt hans dåliga skämt som jag egentligen tycker är dåliga och på andras bekostnad, jag ger han alla fördelar jag kunnat och vad får jag för det?
"Är detta tacken jag får för allt jag gör för dig?" frågade jag.
"fuck you" fick jag som svar.

Jag vet inte vad som hänt med min plan och jag vet inte var min kompis tagit vägen.
Jag vet bara att han har även lyckats med mig. Något jag svor på att han inte skulle lyckas med.
Men han gjorde det. Jag har stängt in mig på toaletten och försökt samla mig. Jag har tagit emot ord som kastar mig tillbaka till den tiden då jag gick i skolan och det gör ont. så in i helvete.
Jag har ingen lösning längre. För första gången känner jag mig maktlös mot en 12 åring.

Jag vet inte om detta jobbet innebär att man ständigt ska känna sig arg, irriterad och frustrerad.
jag vet bara att jag är inte en sådan person. Jag är lekfull, kärleksfull, glad.
Jag tror jag saknar mina pluttisar..