skulle precis hjälpa pappa där ute med vårt nya projekt där ute.
ställde mig i en konstig ställning för att klara av kraven han gav mig, höll ett sträck måttband i handen för att pappa skulle kunna mäta vår husvägg osv.
givetvis kommer det en geting, och ni som känner mig vet att jag får panik bara jag hör fanskapen.
kanske inte så chockerade flyr jag fältet, snubblar över en bräda pappa hunnit sätta upp, sträcker axeln och bryter lilltån. typ, nästan.
pappa står som ett frågetecken och skriker på mamma:
"Eva, du kommer och hjälper mig här, detta är ju hopplöst"
så här sitter jag med gräsfläckar på både tröja och jeans.
och som sagt med en bruten lilltå.
hah, ibland blir man trött på sig själv.
men fan ta getingar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Storgillar detta inlägget, riktigt skön läsning såhär på eftermiddagen. :)
haha kul att man kan glädje någon med sin hopplöshet :D
Haha de är SÅ typiskt dig:P
Du borde ha någon som filmar din dygnet runt så du kan lägga upp dessa saker här :P fast förövrigt kan jag se de framför mig och jag ler brett nu :)
Skicka en kommentar