torsdag 22 oktober 2009

gammalt & nytt

Det är som
att falla så handlöst
och så oändligt att man
tillslut vänjer sig vid att
alltid vara i luften
två centimeter
från botten.

Det är som
att blunda
varje gång man
går över gatan och
att medvetet hoppa
över kvällsfikat.

Som
att lämna dörren
öppen och gå igenom
mörka parker på
natten.

som
att hålla räkningen
hur många fall
kroppen klarar av utan
att gå sönder.

det är som
att glömma och berätta
att
dina andetag
om natten
mot min kind
har räddat mig
så många gånger.

och det är som om
alla drömmer om lyckan som om livet blivit fel.

1 kommentar:

Kusse sa...

du skriver så bra gumman!
Du får skriva lite mer så de blir en till bok nästa år när du fyller år :) <3