ligger i min säng nu efter ett pass på gymmet med caroline och en instruktör, som ärligt talat sög all kraft och energi ut ur mig. på första maskinen.
jag ska inte klaga, men vem bad om att få träna armar?
jag har för mig att jag sa jag ville träna, mage ben och rumpa?
i vilket fall som helst träffade hon mina svagaste punkter med dessa helveten till maskiner.
jag vet om att jag är svag i mina armar, och jag har hört det förr.
få se, ungefär hela mitt liv.
men vad ska man förvänta sig av en som undviker armhävningar på träningen och gör sit-ups i stället? alltså är magövningar inget större problem.
men idag brast de helt för mig, jag fick själv en chock.
sitter och fäller onödiga tårar, för man inte kan lyfta en enda rörelse på maskinen.
ja okej att jag blivit mer känslig sen jag börja med p-piller, men snälla therese?
behöver ju inte göra ryktet värre om att jag är svagast i hela universum.
hur som helst fick jag reda på att jag har ett väldigt svagt axelparti.
förvånad? nä
besviken? tja, kanske man kan kalla det.
jag är i alla fall väldigt överraskad över att jag klara skriva detta på ungeäfr 5 minuter, då jag knappt känner mina armar över huvudtaget.
och nä, jag skämtar inte.
imorgon barn, får ni själv flyga upp på både skötbord och stolar.
för imorgon är Therese handikappad.
torsdag 19 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar