tomma ord, ingen handling, ingen bakgrund.

bara ord.

du har tappat stinget
och det gör ont att se
hur du faller
mitt på ljusa dagen
hur du faller
om och om igen

du säger att det är värst nu
du måste få någon slags hjälp
jag sitter ensam i en låst korridor
och väntar på deras dom

jag har inga ord kvar att ge dig
ingen tröst om att det går över
det tar tid och du måste orka
resa dig upp ibland
det finns tydligen hopp om en framtid
säger tanten i vita rocken
vi skrattar till och röker bort
lukten av sjukhus

du svimmar av någon gång ibland
och bli apatisk nu för tiden
förr andades vi ikapp
som att luften inte skulle räcka till
numera andas du knappast alls
och det tär på mina tårkanaler
att veta om hur dina fimpar
bränner bort huden från dina armar
som att huden inte kan skydda ditt hjärta
från all utomstående smärta
och alla skavsår inombords

det skär i hela mig
när du ler och säger "nej,
jag kommer aldrig någonsin
stanna kvar här för dig"
fast jag vet att du bara menar väl,
vännen