världens bästa

sitter här och läser igenom ett brev jag fick i julklapp, utav världens bästa Carro.
"du kommer nog inte bli så glad" var hennes ord på msn, några dagar innan jag stod med kuvertet i handen, med texten "god jul älsk!"

Redan efter första raden kände jag hur hela min känslomur jag byggt upp under så många år bara vill ge vika och hur tårkanalerna sakta ville öppna sig och släppa floden lös.
Det var inte bara en julklapp i ett vitt kuvert, utan ett brev med ett innehåll som svetsades fast på min näthinna, placerades mellan revbenen och ett brev som ständigt kommer finns i rusningstrafiken någonstans i min hjärna.

"jag kände att efter allt de du gått/går igenom nu kan du behöva komma iväg, tyvärr blir det ingen solsemester, men vi kommer i alla fall iväg, tänka på annat och bara ha det mysigt"

jag har inte bara en vän för livet, utan också en vän som kan se rakt igenom min fasad, riva alla mina murar med endast en känsloladdad fråga, en vän som får mig på fötter igen och en vän som är beredd att offra sin styrka när ens egen sviker.

En göteborgsresa, den 31 januari, boende på Grand Hotel Opera över en helg får även den starkaste på fötter igen.

Tack för du är min styrka Caroline

dessa bärbara sakerna

bytat två bärbara datorer på två dagar.
första datorn, lösa tangenter.
andra datorn, en röd och blå prick mitt i skärmen. Pixelfel.

åka till helsingborg imorgon igen och byta till den tredje?
kanske hålla fast vid "tredje gången gillt"

inget innehåll

då var julen över, mellandagsrean är i full gång och nyår är det nya att åtminstone försöka planera.
23 december firades med storebror och hans flickvän, väldigt mysigt och mamma envisades om att tomten skulle komma. Och eftersom hon visade så stort engagemang så fick hon dra på sig den röd/vita mössan.
24 december firades hos kusinerna, alltså hos mammas bror och hos Ami. Tomten kom även där, och eftersom det sprang runt barn var vi alla tvungna att lägga lite energi på att,
för de första hjälpa tomten upp från trappan
för de andra hålla magen på plats
för de tredje skaka hand och niga, samtigt som man tackar tomten så snällt.
tack för en mysig julafton, och jag är jättenöjd med allt jag fick och tydligen förtjänat.

lite om mellandagsrean då som alla pratar om och som alla reklamer består av nu.
Förutom att det bara är skit hängandes på rea-ställen, består mestadels av tiden att stå i kö, vilket vi gjorde på gina igår. Där man hitta saker för 500, och inte ett skit på rea, heja!
Dock hittade jag idag, på burlöv center, en tröja för 30 kr hängandes vid rea-ställen, som jag tidigare beskrev som skit, och en partyväska, även det på rea, 74.50.
det kallar jag klipp.
och jag kanske ska ta tillbaka de där om att det bara är skit.
jag menar, tröjan kan vara bra och ha, likaså väskan.

nova igår, burlöv center idag, helsingborg imorgon, jag är kanske lite beroende av att besöka precis alla mellandagsrea ställen, men hey!
imorgon ska jag faktiskt kolla på bärbar dator, i alla fall mestadels av tiden.

mycket text inget innehåll.
jag skrev i alla fall blogg!

när man håller extra hårt i någon

"lova mig att hålla hårt i denna vännen"

R.I.P

när man känner

hur orken bara rinner iväg, och hur styrkan sviker.
Ironiskt att det krävs så lite för att förstöra sig själv.

& förlåt att jag är tyst
men det gör så ont,
när jag inser att jag inte har något att säga dig,
du som lyssnade på allt.

50 sanningar,

1.jag älskar mina vänner och min familj
2.surar oftast för småsaker
3.jag hatar morgonandedräckten
4.jag är lättlurad
5.har en avtrubbad spegelbild
6.de krävs mycket för att jag ska ge upp något jag verkligen vill
7.jag tycker inte om att ta sprutor.
8.jag tror mina tankar kommer ta död på mig en dag
9.jag har svårt för att ta emot komplimanger
10.mina föräldrar är mina idoler
11.ordet "föralltid" har jag svårt och ta till mig.
12.jag känner ofta igen mig själv i låttexter
13.jag är rädd för att bli lämnad.
14.jag är oftast glad
15.har hatat min hårfärg
16.jag har ett förflutet många inte vet om
17.jag var/är världsmästare på att dölja känslor
18.jag älskar mitt jobb.
19.jag förstår inte hur folk orkar anstränga sig att försöka förstå mig
20.har pollenallergi
21.mamma och jag är skrämmande lika i humöret
22.dricker alltid vatten
23.har alltid kalla fötter
24.får fräknar av solen
25. mina vänner gör mina dagar
26.svårt för att öppna mig för nya människor
27.jag hatar att säga bra saker om mig själv inför andra.
28.jag saknar skolan
29.rädd för vad folk ska tycka och tänka om mig
30.ställer för höga krav på mig själv
31.jag kan fortfarande sakna saker från de förflutna
32.jag är morgonpigg och klarar inte av att använda "snooze"
33.jag tycker att folk som säger "det är insidan som räknas" ljuger.
34.jag älskar julafton och födelsedagar
35.jag har hål i navlen.
36.jag vill ha en lillasyster.
37.jag har spelat innebandy i 6 år
38.jag tänder överallt när jag är själv hemma när det är mörkt.
39.jag älskar min bror som är min bästa vän.
40.jag ångrar saker jag gjort.
41.vill åka till thailand.
42.villl inte vara som alla andra
43.har en vit vattenkoppa på magen
44.godis är min passion
45.jag är sämst på matte
46.jag älskar att skriva ner mina tankar
47.opererat bort mina madlar
48.tecknat på morgonen är ett måste
49.lyckas ganska ofta tynga ner mig själv med ångest
50.har sett "the notebook" 18 gånger

En saknad som gör ont.

När dina andetag inte
längre fyller mina lungor
och jag inte längre kan
höra dina hjärtslag inom mig.
Det är då avstånd börjar göra ont.

När ångesten gnager i oss båda
men vi inte längre kan dela vår
ångest i ord på nätterna.
Det är då syrebristen fyller upp tomheten.

När milen och det stängda
dörrarna skiljer oss åt så att
de onda blir lite extra påtagligt.
Det är då räddning är utom räckhåll.

När livet springer ifrån oss
i samma takt som tårarna trillar
och våra skrik förblir tysta i natten.
Det är då våra världar rasar samman.

När avståndet blivit vår
fiende och våra hjärtslag
inte längre slår i samma takt.
Det är då saknanden är som värst.

naiv

jag är väl naiv som vanligt
samlar en klump av besvikelser i halsen
som jag sväljer gång på gång
för att aldrig någonsin bli som dom som gråter
över trasig själ, brutna revben och brustna hjärtan
jag har inget kvar.

det vore så mycket lättare att andas
utan allting bortträngt som spränger
min hjärna faller snart isär
och mitt bortglömda hjärta blir en plåga
som aldrig slutar slå för dig

men mina händer har fastnat i dina
och mina ögon kan inte låta bli
att slänga blickar på ditt knivskarpa ansikte
i hopp om att få en blick tillbaka
som säger allt om hur det är
som säger allt om hur det var
som ber om ursäkt för att ingen
har gett mig några svar.

oh, it tears me up

"oh, it tears me up
i try to hold on, but it hurts too much
i try to forgive, but it's not enough to make it all okay

you can't play on broken strings
you can't feel anything that your heart don't want to feel
i can't tell you something that ain't real"

när man ändå har kul

trots att vi inte kom in för att titta på benny benassi blev det ändå en kväll när man nu sitter här o mår som man förtjänar.
en kväll med idoltittande där vi inte minns vinnaren,
ett försök till att få till snygga pepparkakor
och ett försök att släpa sara under armen till malmö.

och visst, vi kom till malmö och sven upptäcker att hon inte har legget i fickan, utan i en påse kvar hos zlatte.
fick sålt våra biljetter igen, och haffade första bästa taxi.
mc donald blev ett stopp på vägen och taxichaffisen fick rök ur öronen när vi klev ut ur taxin och sara kladdat ner både säte, golv och tak.
jag kan egentligen skriva vad jag vill om sara, tror inte hon har någon talan om kvällen! :D

och nu sitter man här,
äcklig som fan och en anders som precis bad min blogg dra åt helvete.
trevligt gäng de här!

jag frågar inte om lov,
bara tar din hand och går,
ett misstag för att inse,
att det är sånt man inte får.

jag visar mig inte svag,
det är sånt man inte gör,
för oftast slår det fel,
och misslyckanden sjunger i kör.

jag skriker mig inte hes,
det gjorde jag alltid förr,
jag är för trött för att orka med,
tystheten efter en stängd dörr.

jag tar på mig skulden nu,
en skyldighet värd att ha,
det betyder att jag lever än,
och ljuger ganska bra.

när man är bäst

"det kan bara bli bättre även om vägen dit är lång och jobbig! lyssna på mig.. jag har aldrig haft ett förhållande"

är hon inte bara för bäst?
jag älskar henne.

dags att..

.. bita i de sura äpplet, strö salt i såren.
tangenterna får bestämma idag
och fingrarna får skriva vad dom vill,
för jag är hjärndöd.
Min styrka är bortblåst med vinden,
jag fångar ordet svag i min famn
och vaggar det sakta,
för att jag åtminstonde ska få vara något
istället för ingenting.
jag sköljer bort den falska ytan
och letar efter sanningen.
Men allt är redan
så förbaskat försent,
för jag dog för längesen.

och ännu en dag dags för att inte grubbla över vad det står mellan raderna.
happyface! =) det är fredag!

They'll never know

ibland gräver låtar, med en text som får ens hår att resa sig, långt in under huden för att sedan svettsas fast under pannbenet.

Ross Copperman - They'll never know
är en sådan låt.

"Cuz all that you are
Is broken inside
But they’ll never know
They’ll never know"

hopplösa vikarier

Jag behöver nog inte ens nämna att denna morgonen när mobilhelvetet ringde 05,00 var väldigt väldigt seg.
Mitt hår såg ut som svinto, gamla rester från mascaran hade trillat ner under ögat, jag såg mer eller mindre ut som en zombie och mina påsar under ögonen hänger ner till knävecken.
ungefär så ja.

men jag slutar ju halv 2 idag, så jag ska inte klaga. tror jag.
har precis legat 40 min på vilan, dock bara vilat 5 min själv då jag fick signe vid min sida.
och jag ska var glad att jag fick henne att somna på dom 35 minutrarna.

sen måste jag bara säga till er att vi gått till chefen och sagt att vi inte längre vill ha alex hos oss, så nu får jag hjälp av Lena ist.
pensionär och totalt uppstressad för minsta lilla.
jag vet inte vad man vill ha,
en slöfock som inte hjälper till eller en som blir helt uppjagad bara barnen inte orkar lyssna på hennes tråkiga sagor och hennes äckligt sega röst?
nog om detta!

skulle ju träna ikväll med carro, ehm..
sitter här och försöker komma på en ursäkt för att slippa......
. . . . . . .
jag är trött?
räcker de?

denna dagen alltså.
jag behöver nog inte skriva mer än att jag jobbat hela dagen med vår kära vikarie som jag talat så gott om?
hela dagen!

jag har aldrig haft så mycket och göra och nu luktar jag svett.
lite to much information kanske, men jag menar, de är ju sant!

jag orkar inte ens flytta mina fingrar på tangentbordet, ett under jag lyckats skriva allt detta.
imorgon:
8-16.30
ingen alexander vikarie (!!)
och föräldramöte kl 18.

och träning ikväll!
skjut mig, någon?

går rakt in i hjärtat

vid matbordet idag satt jag hur min dag sett ut, och pappa avbryter
-du älskar ditt jobb va?
-OM jag gör!
-de märks, på hela dig. Detta är nog din grej!

på vilan idag, fick jag uppdraget att ligga brevid ett barn som brukar ta lång tid på sig att somna, och efter många om och men somnade hon efter 1 timme!
men om vi spolar tillbaka lite, efter att jag fått ont i armen av allt guppande i rumpan, smekningar på armen, ryggen och hår/ansiktsmassage kände jag mig bara så förlamad i armarna och tänkte;
-ja men okej, blundar jag, så förstår hon kanske att vi ska sova!
de tog inte lång tid innan jag märkte hur hon tog i mitt hår, strök mig över armen och vagga den fram och tillbaka.
och jag bara kände mig helt, helt såld i denna ungen.
och det som gick rakt in i hjärtat, va när hon tar sin hand och stryker den mot min kind och hon bara ligger där och tittar på mig med snuttefilten och tummen i munnen.

jag bara kände att hon såg rakt igenom mig, totallt.
bara trampa ner min mur och bara släppte in sig själv.
en 2½ åring, krossa ens fasad.
De gick rakt in i hjärtat.
efter många strykningar på min kind och pill i mitt hår kastade john blund sand i ögonen, och vips så låg vi där.
Jag var dock tyvungen att gå upp, men de lilla livet kunde lugnt sova vidare.

och jag bara älskar dessa stunder.