hur orken bara rinner iväg, och hur styrkan sviker.
Ironiskt att det krävs så lite för att förstöra sig själv.
& förlåt att jag är tyst
men det gör så ont,
när jag inser att jag inte har något att säga dig,
du som lyssnade på allt.
söndag 21 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Gillar din blogg skarpt! Bra ordval.
Skicka en kommentar