En saknad som gör ont.

När dina andetag inte
längre fyller mina lungor
och jag inte längre kan
höra dina hjärtslag inom mig.
Det är då avstånd börjar göra ont.

När ångesten gnager i oss båda
men vi inte längre kan dela vår
ångest i ord på nätterna.
Det är då syrebristen fyller upp tomheten.

När milen och det stängda
dörrarna skiljer oss åt så att
de onda blir lite extra påtagligt.
Det är då räddning är utom räckhåll.

När livet springer ifrån oss
i samma takt som tårarna trillar
och våra skrik förblir tysta i natten.
Det är då våra världar rasar samman.

När avståndet blivit vår
fiende och våra hjärtslag
inte längre slår i samma takt.
Det är då saknanden är som värst.