Det vackra sa farväl och jag försvann

efter jobb körde jag hem till carro, min lilla älskade carro.
åh va hon är bra.
åh va bra alla mina vänner är.

det är så skönt när man slipper släppa ut allt i frustration, dom bara ser igenom en. bara sådär.
jag menar, det kvittar vilken fasad jag håller upp, eller hur många murar jag än byggt upp. det kvittar för dom ser rakt igenom.
och det älskar jag dom för.
"lägg inte ner energi på skit" sen är allt bra.
bara det räcker för att få tillbaka medvetandet.

nog om det.
vi bakade.
vaniljbullar.
och varför vi fortfarande ger oss in på att baka komplicerade bakelser är fortfarande en gåta för mig.
men dom blev runda, och där va kräm i dom.

och på tal om annat.
så måste jag bara få säga de igen.
jag verkligen älskar mina barn.
förgyller ens dagar, det är vad dom gör.
och det är sanning.

och på tal om annat, igen.
jag har fastnat för melissa horn.
hon är ju bara bäst på att gräva sig under huden.

nä therese, godnatt!