världens bästa

sitter här och läser igenom ett brev jag fick i julklapp, utav världens bästa Carro.
"du kommer nog inte bli så glad" var hennes ord på msn, några dagar innan jag stod med kuvertet i handen, med texten "god jul älsk!"

Redan efter första raden kände jag hur hela min känslomur jag byggt upp under så många år bara vill ge vika och hur tårkanalerna sakta ville öppna sig och släppa floden lös.
Det var inte bara en julklapp i ett vitt kuvert, utan ett brev med ett innehåll som svetsades fast på min näthinna, placerades mellan revbenen och ett brev som ständigt kommer finns i rusningstrafiken någonstans i min hjärna.

"jag kände att efter allt de du gått/går igenom nu kan du behöva komma iväg, tyvärr blir det ingen solsemester, men vi kommer i alla fall iväg, tänka på annat och bara ha det mysigt"

jag har inte bara en vän för livet, utan också en vän som kan se rakt igenom min fasad, riva alla mina murar med endast en känsloladdad fråga, en vän som får mig på fötter igen och en vän som är beredd att offra sin styrka när ens egen sviker.

En göteborgsresa, den 31 januari, boende på Grand Hotel Opera över en helg får även den starkaste på fötter igen.

Tack för du är min styrka Caroline

dessa bärbara sakerna

bytat två bärbara datorer på två dagar.
första datorn, lösa tangenter.
andra datorn, en röd och blå prick mitt i skärmen. Pixelfel.

åka till helsingborg imorgon igen och byta till den tredje?
kanske hålla fast vid "tredje gången gillt"

inget innehåll

då var julen över, mellandagsrean är i full gång och nyår är det nya att åtminstone försöka planera.
23 december firades med storebror och hans flickvän, väldigt mysigt och mamma envisades om att tomten skulle komma. Och eftersom hon visade så stort engagemang så fick hon dra på sig den röd/vita mössan.
24 december firades hos kusinerna, alltså hos mammas bror och hos Ami. Tomten kom även där, och eftersom det sprang runt barn var vi alla tvungna att lägga lite energi på att,
för de första hjälpa tomten upp från trappan
för de andra hålla magen på plats
för de tredje skaka hand och niga, samtigt som man tackar tomten så snällt.
tack för en mysig julafton, och jag är jättenöjd med allt jag fick och tydligen förtjänat.

lite om mellandagsrean då som alla pratar om och som alla reklamer består av nu.
Förutom att det bara är skit hängandes på rea-ställen, består mestadels av tiden att stå i kö, vilket vi gjorde på gina igår. Där man hitta saker för 500, och inte ett skit på rea, heja!
Dock hittade jag idag, på burlöv center, en tröja för 30 kr hängandes vid rea-ställen, som jag tidigare beskrev som skit, och en partyväska, även det på rea, 74.50.
det kallar jag klipp.
och jag kanske ska ta tillbaka de där om att det bara är skit.
jag menar, tröjan kan vara bra och ha, likaså väskan.

nova igår, burlöv center idag, helsingborg imorgon, jag är kanske lite beroende av att besöka precis alla mellandagsrea ställen, men hey!
imorgon ska jag faktiskt kolla på bärbar dator, i alla fall mestadels av tiden.

mycket text inget innehåll.
jag skrev i alla fall blogg!

när man håller extra hårt i någon

"lova mig att hålla hårt i denna vännen"

R.I.P

när man känner

hur orken bara rinner iväg, och hur styrkan sviker.
Ironiskt att det krävs så lite för att förstöra sig själv.

& förlåt att jag är tyst
men det gör så ont,
när jag inser att jag inte har något att säga dig,
du som lyssnade på allt.

50 sanningar,

1.jag älskar mina vänner och min familj
2.surar oftast för småsaker
3.jag hatar morgonandedräckten
4.jag är lättlurad
5.har en avtrubbad spegelbild
6.de krävs mycket för att jag ska ge upp något jag verkligen vill
7.jag tycker inte om att ta sprutor.
8.jag tror mina tankar kommer ta död på mig en dag
9.jag har svårt för att ta emot komplimanger
10.mina föräldrar är mina idoler
11.ordet "föralltid" har jag svårt och ta till mig.
12.jag känner ofta igen mig själv i låttexter
13.jag är rädd för att bli lämnad.
14.jag är oftast glad
15.har hatat min hårfärg
16.jag har ett förflutet många inte vet om
17.jag var/är världsmästare på att dölja känslor
18.jag älskar mitt jobb.
19.jag förstår inte hur folk orkar anstränga sig att försöka förstå mig
20.har pollenallergi
21.mamma och jag är skrämmande lika i humöret
22.dricker alltid vatten
23.har alltid kalla fötter
24.får fräknar av solen
25. mina vänner gör mina dagar
26.svårt för att öppna mig för nya människor
27.jag hatar att säga bra saker om mig själv inför andra.
28.jag saknar skolan
29.rädd för vad folk ska tycka och tänka om mig
30.ställer för höga krav på mig själv
31.jag kan fortfarande sakna saker från de förflutna
32.jag är morgonpigg och klarar inte av att använda "snooze"
33.jag tycker att folk som säger "det är insidan som räknas" ljuger.
34.jag älskar julafton och födelsedagar
35.jag har hål i navlen.
36.jag vill ha en lillasyster.
37.jag har spelat innebandy i 6 år
38.jag tänder överallt när jag är själv hemma när det är mörkt.
39.jag älskar min bror som är min bästa vän.
40.jag ångrar saker jag gjort.
41.vill åka till thailand.
42.villl inte vara som alla andra
43.har en vit vattenkoppa på magen
44.godis är min passion
45.jag är sämst på matte
46.jag älskar att skriva ner mina tankar
47.opererat bort mina madlar
48.tecknat på morgonen är ett måste
49.lyckas ganska ofta tynga ner mig själv med ångest
50.har sett "the notebook" 18 gånger

En saknad som gör ont.

När dina andetag inte
längre fyller mina lungor
och jag inte längre kan
höra dina hjärtslag inom mig.
Det är då avstånd börjar göra ont.

När ångesten gnager i oss båda
men vi inte längre kan dela vår
ångest i ord på nätterna.
Det är då syrebristen fyller upp tomheten.

När milen och det stängda
dörrarna skiljer oss åt så att
de onda blir lite extra påtagligt.
Det är då räddning är utom räckhåll.

När livet springer ifrån oss
i samma takt som tårarna trillar
och våra skrik förblir tysta i natten.
Det är då våra världar rasar samman.

När avståndet blivit vår
fiende och våra hjärtslag
inte längre slår i samma takt.
Det är då saknanden är som värst.

naiv

jag är väl naiv som vanligt
samlar en klump av besvikelser i halsen
som jag sväljer gång på gång
för att aldrig någonsin bli som dom som gråter
över trasig själ, brutna revben och brustna hjärtan
jag har inget kvar.

det vore så mycket lättare att andas
utan allting bortträngt som spränger
min hjärna faller snart isär
och mitt bortglömda hjärta blir en plåga
som aldrig slutar slå för dig

men mina händer har fastnat i dina
och mina ögon kan inte låta bli
att slänga blickar på ditt knivskarpa ansikte
i hopp om att få en blick tillbaka
som säger allt om hur det är
som säger allt om hur det var
som ber om ursäkt för att ingen
har gett mig några svar.

oh, it tears me up

"oh, it tears me up
i try to hold on, but it hurts too much
i try to forgive, but it's not enough to make it all okay

you can't play on broken strings
you can't feel anything that your heart don't want to feel
i can't tell you something that ain't real"

när man ändå har kul

trots att vi inte kom in för att titta på benny benassi blev det ändå en kväll när man nu sitter här o mår som man förtjänar.
en kväll med idoltittande där vi inte minns vinnaren,
ett försök till att få till snygga pepparkakor
och ett försök att släpa sara under armen till malmö.

och visst, vi kom till malmö och sven upptäcker att hon inte har legget i fickan, utan i en påse kvar hos zlatte.
fick sålt våra biljetter igen, och haffade första bästa taxi.
mc donald blev ett stopp på vägen och taxichaffisen fick rök ur öronen när vi klev ut ur taxin och sara kladdat ner både säte, golv och tak.
jag kan egentligen skriva vad jag vill om sara, tror inte hon har någon talan om kvällen! :D

och nu sitter man här,
äcklig som fan och en anders som precis bad min blogg dra åt helvete.
trevligt gäng de här!

jag frågar inte om lov,
bara tar din hand och går,
ett misstag för att inse,
att det är sånt man inte får.

jag visar mig inte svag,
det är sånt man inte gör,
för oftast slår det fel,
och misslyckanden sjunger i kör.

jag skriker mig inte hes,
det gjorde jag alltid förr,
jag är för trött för att orka med,
tystheten efter en stängd dörr.

jag tar på mig skulden nu,
en skyldighet värd att ha,
det betyder att jag lever än,
och ljuger ganska bra.

när man är bäst

"det kan bara bli bättre även om vägen dit är lång och jobbig! lyssna på mig.. jag har aldrig haft ett förhållande"

är hon inte bara för bäst?
jag älskar henne.

dags att..

.. bita i de sura äpplet, strö salt i såren.
tangenterna får bestämma idag
och fingrarna får skriva vad dom vill,
för jag är hjärndöd.
Min styrka är bortblåst med vinden,
jag fångar ordet svag i min famn
och vaggar det sakta,
för att jag åtminstonde ska få vara något
istället för ingenting.
jag sköljer bort den falska ytan
och letar efter sanningen.
Men allt är redan
så förbaskat försent,
för jag dog för längesen.

och ännu en dag dags för att inte grubbla över vad det står mellan raderna.
happyface! =) det är fredag!

They'll never know

ibland gräver låtar, med en text som får ens hår att resa sig, långt in under huden för att sedan svettsas fast under pannbenet.

Ross Copperman - They'll never know
är en sådan låt.

"Cuz all that you are
Is broken inside
But they’ll never know
They’ll never know"

hopplösa vikarier

Jag behöver nog inte ens nämna att denna morgonen när mobilhelvetet ringde 05,00 var väldigt väldigt seg.
Mitt hår såg ut som svinto, gamla rester från mascaran hade trillat ner under ögat, jag såg mer eller mindre ut som en zombie och mina påsar under ögonen hänger ner till knävecken.
ungefär så ja.

men jag slutar ju halv 2 idag, så jag ska inte klaga. tror jag.
har precis legat 40 min på vilan, dock bara vilat 5 min själv då jag fick signe vid min sida.
och jag ska var glad att jag fick henne att somna på dom 35 minutrarna.

sen måste jag bara säga till er att vi gått till chefen och sagt att vi inte längre vill ha alex hos oss, så nu får jag hjälp av Lena ist.
pensionär och totalt uppstressad för minsta lilla.
jag vet inte vad man vill ha,
en slöfock som inte hjälper till eller en som blir helt uppjagad bara barnen inte orkar lyssna på hennes tråkiga sagor och hennes äckligt sega röst?
nog om detta!

skulle ju träna ikväll med carro, ehm..
sitter här och försöker komma på en ursäkt för att slippa......
. . . . . . .
jag är trött?
räcker de?

denna dagen alltså.
jag behöver nog inte skriva mer än att jag jobbat hela dagen med vår kära vikarie som jag talat så gott om?
hela dagen!

jag har aldrig haft så mycket och göra och nu luktar jag svett.
lite to much information kanske, men jag menar, de är ju sant!

jag orkar inte ens flytta mina fingrar på tangentbordet, ett under jag lyckats skriva allt detta.
imorgon:
8-16.30
ingen alexander vikarie (!!)
och föräldramöte kl 18.

och träning ikväll!
skjut mig, någon?

går rakt in i hjärtat

vid matbordet idag satt jag hur min dag sett ut, och pappa avbryter
-du älskar ditt jobb va?
-OM jag gör!
-de märks, på hela dig. Detta är nog din grej!

på vilan idag, fick jag uppdraget att ligga brevid ett barn som brukar ta lång tid på sig att somna, och efter många om och men somnade hon efter 1 timme!
men om vi spolar tillbaka lite, efter att jag fått ont i armen av allt guppande i rumpan, smekningar på armen, ryggen och hår/ansiktsmassage kände jag mig bara så förlamad i armarna och tänkte;
-ja men okej, blundar jag, så förstår hon kanske att vi ska sova!
de tog inte lång tid innan jag märkte hur hon tog i mitt hår, strök mig över armen och vagga den fram och tillbaka.
och jag bara kände mig helt, helt såld i denna ungen.
och det som gick rakt in i hjärtat, va när hon tar sin hand och stryker den mot min kind och hon bara ligger där och tittar på mig med snuttefilten och tummen i munnen.

jag bara kände att hon såg rakt igenom mig, totallt.
bara trampa ner min mur och bara släppte in sig själv.
en 2½ åring, krossa ens fasad.
De gick rakt in i hjärtat.
efter många strykningar på min kind och pill i mitt hår kastade john blund sand i ögonen, och vips så låg vi där.
Jag var dock tyvungen att gå upp, men de lilla livet kunde lugnt sova vidare.

och jag bara älskar dessa stunder.

jag försökte vara ärligt

men fick stryk på vägen
en spricka i hjärtat
gjorde mig mindre benägen att leka med livet
jag trivs så illa av stå här
och trampa sönder våran mark
men vet du älskling, vet du?
innerst inne är jag stark.

låt på repeat

"Like an apple on a tree
Hiding out behind the leaves
I was difficult to reach
But you picked me
Like a shell upon a beach
Just another pretty piece
I was difficult to see
But you picked me

And all I can say
Is you blow me away"

när man haft en stressig vecka

denna veckan har ju varit lite stressig.
med bara 1 ordinarie personal och jag på avdelningen med 15 barn så förstår ni kanske vad jag menar.
Inte nog med de, jag har blivit lämnad 3 dagar i rad nu själv med barnen efter klockan 1.
har varit så trött att jag nästan gått in i väggen, men jag säger då de, hade jag varit på syskonsavdelning hade jag redan krashat in i väggen efter andra dagen.

så tack gudarna för småbarn!

jag har dock inte varit helt själv, i onsdags fick jag "hjälp" av en vikare, som mer eller mindre var hela jävla värdelös.
han satt bokstavligt talat bara rakt upp och ner i soffan och glodde medan jag sprang som en jude mellan alla barn samtidigt som jag bytade blöja på en annan. fråga inte hur jag fick ihop de.
Han hämtade iaf mellisvagnen.
de tackar vi för!
och, nä jag är inte klar.
Ni vet såna havrepuffar man har i fil? (vi lägger några stycken vi barnens plats som dom kan knapra i sig medan de dricker filen i ett glas)
han satt, (ja ni kommer läsa rätt nu) och kasta dom här jävla puffarna till barnen som givetvis tycker de va skitkul med allt slutade med att alla låg på golvet, och oj, alla tog visst slut.
Sorry barnen, ni får gå hungriga.

men jag ska inte klaga mer,
han hämtade iaf mellisvagnen, och de tackar vi för!

När man försöker andas i en värld utan syre.

Du vill spränga hela världen
för du inte orkar minnas.
I takt med att
allting faller så
tappar du tilliten
till allting som en
gång var sanningen.
Ångesten kryper
inuti i dig dag som natt
och förvirringen
styr ditt tänkande.
Att skilja rätt från fel
har blivit lika svårt
som att försöka
andas i en värld utan
syre.

när man låter muren rasa

som jag har skrivit i mitt lilla block, nerklottrat av ett gammal förflutet, känslor och meningar fann jag;
"jag mår bra,
för älskling
jag hade inte
satt upp
murarna
om dom inte skulle
hålla
för en liten jordbävning"
men jag kände idag, något som jag inte kännt på flera månader och år.
bit efter bit bara föll allt, de bara föll.
jag kände mig så maktlös på bara några minuter och jag kände hur jag bad på mina bara knän för att få muren stående igen.
Det är nu vid såna här tillfällen, då man sitter här själv och tankarna bara river sönder en.
I ren desperation vill man bara slita ut tankarna som ständigt viskar att detta är bäst och det blir bättre snart.
Man tar sig samman och lyssnar på hjärtat som dunkar för en anledning, och man låter åter igen tankarna intala en.
Jag lever fortfarande med tankar som andra stoppat in under revbenen på mig,
och jag lever fortfarande med undran, hur annorlunda saker och ting hade varit om jag inte hade totalkollapsat och stängt ute alla runtomkring mig.
jag talar nog för fler när jag säger att ibland sliter ångesten sål på hela jävla själen
och jag talar nog för ännu fler när jag säger att hjärtan läker och vingar växer ut igen.

jag vet bara nu att jag tänker inte vara lika blåögd som förra gången och trasas sönder inför mina egna ögon för att jag inte kunde svälja stoltheten.
och jag står fortfarande för;
Kärlek börjar med ett gemensamt andetag -
och slutar när den ena håller andan.

när man gör listor

solarium- blir alltid lika rädd när rören släcks och allt blir kolsvart. Trots att kävlinge infört ett sorts tickande 10 sekunder innan de släcks slutar de ändå alltid med en duns och vips så har therese petersson en bula i pannan.

Mascara- Det kvittar vilket öga jag börjar med, öga nummer 2 blir alltid, och då menar jag alltid, likt ett öga efter en hård natt plus att man sovit en hel dag med sminket på. Och jag lär mig ju aldrig heller att det blir värre ju mer man smetar på av den svarta geggan eller att man i ett deserat försök står med en pincett eller något liknande vasst föremål riktat mot ögonfransarna och försöker dela på spindelbenen.
måste jag nämna att de slutar med att man har något vasst föremål halvt inne i ögat?

Kläder- Ännu en tröja inhandlades idag.
Kommer hem och ska visa mamma skönheten och hon går igång om att jag har kläder för hela Sverige.
När man väl står där som ett frågetecken medan hon spottar och fräser börjar man tänka.
Antingen är det
1) fel på mig som aldrig hittar någonting när jag öppnar garderoben
2) mamma kastar ut mina kläder så fort hon stått och strykt på söndagar.
3) Jag orkar helt enkelt aldrig leta igenom allt, vilket resulterar till att jag tror jag inte äger något.

mitt hår- Alla har hör att man kan ha dåliga hårdagar, visst?
nu är det såhär att jag har mina varje dag för tillfället.
Jag sitter här och hoppas på att det bara är någon tillfällig period.
Antingen står min lugg rakt ut efter några tappra försök med plattången att få luggen liggandes intill pannan eller så slutar det hela med ett brännmärke mitt i pannan.
Inte nog med de, jag har även dessa små små hårstråna som lever sitt eget lilla liv och väljer att ställa sig åt alla håll och kanter och det kvittar hur mycket gele, vax eller spray man kletar i håret.
Det slutar ändå med att det ser ut som man saknar dusch i hemmet och man sätter upp håret i en meningslös toffs och så va man tillbaka på ruta ett igen.
och varför det alltid ska bli så bra hos frisören är för mig ännu en gåta.
Jag antar att de beror på alla deras produkter de försöker få en att köpa.
Vilket resulterar till att man blir ruinerad, då en shampooflaska kostar 300.

Tack för mig.
möte i morgon
8-16.30
Great.
Jag är pepp!

tragisk

Det här är till alla de som glömmer bort
att slicka saltet från sina kindben
och dem som skrikit verkligheten itu
och själva slagits omkull av dess eko.
Till alla er som somnar med tårar i mungipan
och klöser historier över handryggen,
som för att strö sorgens salt i era nya sår
och somna med en längtan i halsgropen
härifrån.

Men det här är också till alla er som
aldrig lyssnat på ropen från dem som inte hörs.
Till alla er som fortfarande står på benen
och skriver kärlek på era önskelistor
fast ni lever i ett överflöd.

förlåt för jag är så tragisk.

det finns andetag som gör så ont att dra
att man hellre vill
lägga sig ner och

bara sluta.

It's hard

"He and I had something beautiful
But so dysfunctional, it couldn't last
I loved him so but I let him go.
Near to you, I am healing
But it's taking so long
'Cause though he's gone
And you are wonderful
It's hard to move on.
I'm battle scarred, I am working oh so hard
To get back to who I used to be"

svåra tider

Från att vara den som säger godnatt med ett leende på läpparna och somnar utan problem för man känner värme från den som betyder mest för att sedan gå upp, utvilad och vara social och äta frukost med familjen, till den som ligger kvar i sägen efter en natt fullt upptagen med att vända kudden på jakt efter en torr sida. Och att vara den som vänt världen helt upp och ner.
Det känns osm ångesten och förvirringen äter upp en inifrån och trots att det var mitt beslut är det jag som ligger på botten och försöker hämta andan.
Jag fick frågan vad som gått så fel, varför jag är helt förkrossad när orden om att vi skulle gå skilda vägar kom från min mun.
Jag vet inte om ni förstår, men jag har lämnat min ena halva, den som fick mig på fötter igen efter så många år och han som visade mig äkta kärlek. Därför är jag helt förkrossad, just därför.
Och det skriker fortfarande inom mig, varför, varför varför?
och vet ni vad det jobbigaste är? Jag minns inte längre vad som gick fel, kanske är det för jag inte vill minnas, men alla de roliga och fantastiska minnen spelas bara om och om igen i huvudet.
jag vet bara att vi sagt att vi är skrämmande lika och att det funkar inte, och så är det kanske?
jag vill nog bara inte inse de.
hade jag vetat att det skulle vara såhär hjärtskärande hade jag avstått i allt som har med kärlek att göra, men vi behöver de. Vi behöver värmen och omtanken från någon som tycker om en för den man är.
och jag menar, man kan inte glömma bort allt det roliga och mysiga man varit med om, right?
nio månader har med sig en underbar saga med underbara minnen och det är inte bara att kasta i sjön, vilket jag asolut inte kommer göra förrän tiden gett svar.

Jag vet inte längre vad jag ska skriva. Jag vet bara att jag tappat mig själv och jag väntar bara på att hitta rätt väg igen.
Att skriva detta hjälpte inte så värst mycket, mina ögon är fortfarande svullna och röda, men jag vet att det är i sånt här läge marcus skulle sagt att jag var den finaste i hela världen.
ja, och nu var tangentbordet indränkt i tårar också.

Du vet att jag älskar dig och jag vet att du älskar mig.
Allt vi behöver är tid och vi klarar allt tillsammans, eller hur?
Jag tänker aldrig ignorera den 18 i varje månad,
för det är fortfarande 080218.

tack

tack för du är du och tack för 9 månader <3

när man har det kul

fy fasen vilken kväll. Ska försöka sammanfatta allt,
Började med en ursmaskig matbit hos sara, med släkt när hässleholmarna senare droppade in.
Vidare till zlattes lägenhet, 2 våningar över min mormor och morfars för att påpeka de.
Där vi tömde två tequila flaskor pretty fast när vi körde olika lekar, mycket trevligt må jag säga! :)
Klockan närmar sig ett och vi inser att vi mer eller mindre får springa till de sista tåget som gick, och chockad som jag är än idag kom jag över de där staketet utan problem. Jag snubbla inte ens, eller fastnade. Måste vara teuqilan.

väl inne på tåget har vi naturligtvis inte tryckt biljett, men som vanligt klarar man sig, medan de andra får en böteslapp i handen! ;)
När vi stått i kö för att komma in på slakt får vi beskedet att carro inte får komma in, tråkigt som fasen! men nästa gång, när du är 19 :D
har nog aldrig dansat så mycket i hela mitt liv, galet, och galet kul. Hade glömt bort hur jag bara lever livet på dansgolvet och med mina vänner framförallt.

klockan närmade sig 5 och de var dags att leta upp taxi, som slutade med svart taxi och två fick ligga i bakluckan, vilket i detta fallet var Emma och Frida. haha, när jag tänker efter, är jag glad jag sitter här välbehållen, så som han körde.
Vidare till zlattes lägenhet igen, där det blev sammanlagt 1 timmes sömn ungefär och lite mys i högra sidan av sängen. Eller vad säger du sara?

och nu sitter jag här, med äckligt hår, halvt kvarsittande smink, ett örhänge i örat bara och mils långa maskor i strumpbyxorna.
och det blev som vi sa,
"släktmiddag, förfest, utgång, efterfest, sömn?, skallebank, innebandy, mys."
& seriefinal idag, heja mig!

och som sara sa..

släktmiddag, förfest, utgång, efterfest, sömn?, skallebank, innebandy, mys.

onödigt, bara så onödigt.

när det inte fungerar

Vi lever alla bara i en illusionerad värld,
ett liv skapat av egna behov.
Bakom en krossad men lagad spegelbild
har du stängt in tårarna du inte tillät dig själv att se.
I en perfekt värld är det ingen som vågar andas om ett trasigt hjärta.
Vänd aldrig någon ryggen till för man ser att du skakar,
när vi alla skakar av rädsla så fort någon som tittar blundar.

vi har redan gått för länge
och skorna är för små
och jag tror att jag saknar mig själv lite jag med.
även om jag aldrig skulle erkänna det.

när man vill klargöra saker och ting

okej, jag ska bara klargöra en sak. När jag syfta på att jag älskade mitt jobb, menade jag småbarnsavdelning. Avdelning där barnen kryper rundor, sätter sig i en hörna och pillar teddys för att sedan provsmaka, och där man ibland får höra lite gnäll men efter att man satt ungen på en gunghäst blir allt lugnt igen.
Just nu, springer jag mellan 5 åringar som bråkar om vem som åt upp först eller vem som helt enkelt är störst, bäst och vackrast.
Jag kan inte rå för det, men jag har ogillat dessa två veckorna, inte hela tiden, men när dom retar upp en till "okej, slutar du inte nu unge, så stryper jag dig" nivån, då, då vill jag lova att man ogillar läget.

men jag ska inte klaga, jag hör varje dag att jag är bästa fröken och välkomnas varje dag av mysiga kramar.
det är inte illa klockan 8 en vardag.

"Om man tänker på alla andra i förhand,
tappar man bort sig själv i mängden. "

jobbjobbjobb

ja då var man fast anställd nu på förskolan.
12 januari börjar allvaret och jag ska vara på avdelningen Sillen, fram till sommaren (:
sen blir det delfinen där jag ska ta platsen från en som tar mammaledigt!
känns riktigt bra, 13 nya barn som ska inskolas och jag får ta ansvaret :)

Inte nog med det, carro och jag ser ut och bli arbetspolare.
Gamla goda skoltiden tillbaka, fast nu är 13 stycken 1-åringar med i bilden.
YEAH!

"it is never too late to be what you might have been"

när man älskar nuet

ja då sitter man här och trycker i sig nästintill smält choklad och har precis skickat iväg ett sms till min träningskompis "måste träna!!"
Har för mig att det var någon röst inom mig som ville få mig sluta äta skit? Det gick ju hem!
inte nog med att man nästan äcklas av chokladet mellan tänderna, Krille kom nyss in och avlossade världens äggfis, sen lämnade han rummet.
Tack för den liksom!

Egentligen har jag bara sån lust och bara skriva av mig, men jag får inte ut orden.
Det är så mycket som vill ut att det bara blir till en enda röra.
och när jag överbelastats utav känslor, packar jag ihop allt till en boll och skjuter iväg och total ignorerar, eller trycker in allt under revbenen så ligger de där och skaver.
Jag vet egentligen inte om jag vill skriva, eller hur jag få ut de rätta orden.
Hur man förklarar hur man trampade snett i livet med de rätta orden, och hur man lärde sig dölja ångest och panik.
och jag ser fortfarande en panikslagen flicka vars kropp inte längre kan stå, en själ som inte längre orkar kämpa och ett självförsvar som smulats sönder när jag blundar om nätterna.
Men trots allt det sitter jag här och jag ser mig inte längre som svag.
Jag har världens bästa kärlek och världens bästa vänskap, och de, de är styrka och trygghet.
Något jag fått tillbaka efter många om och men.
och jag bara älskar nuet!

Tack för du finns älskling och håller om mig när mardrömmarna springer hack i häl.

She´s a therese, break her.

när man förtjänar bättre

När vänskaper som en gång
var oslagbara och stod för allt.
Börjar falla lika lätt som korthus
gör när man blåser på dem.

Det är då hela ens värld
faller likt en sten i vatten.
Där ringarna på vattenytan
symboliserar smärtan innuti
som bara växer och blir större
för varje dag som passerar.

När vänner ena dagen säger
att man är den bästa, för att
nästa dag vända ryggen mot
en samtidigt som de hånskrattar
en rakt upp i ansiktet. Det är då
man inser att människor misslyckades
och man själv är totalt värdelös.

världens finaste

en av världens finaste låtar, och som lyssnades sönder utav mig för några år sedan.
"you must understand my weakness"

sjuk

nä, nu är det inte halsen som klyddar vilket man tänker på så fort denna damen nämner att hon är sjuk, inte heller är det min näsa som rinner stup i kvarten eller att jag har träningsvärk, vilket man iofs inte räknar som att man är sjuk. Men i vilket fall som helst så är det dom vanligaste orsakerna som ligger i topp på min "sjuklista"
Nä, nu är det något helt annat, något som har med magen att göra.
som startades i fredags med match i Bunkeflo 20.00, ensam målvakt och magen som kände för att vända sig upp och ner. och för övrigt förlorade vi med 5-4.

Funderar på om jag verkligen ska kämpa mig till jobbet imon och ta det hela som en man, eller ringa till chefen och berätta en sådan fräsch historia som att jag har tömt magen på innehåll hela helgen.
Hm, tar mig en funderare i soffan.

när man är lite negativ

ja då sitter man åter igen på jobbet, känns att det är fredag i precis hela kroppen. Eller så är det gårdagens jobbetider som plågar kroppen! I morse ville jag bara slänga mobilen i närmsta vägg som ger sig ifrån den äckliga melodin 06,20, dra täcket över huvudet och bara sova bort dagen!
Men varför klaga? det är fredag! och det innebär kakor, godis, tårta, allt på äckellistan i vårt personalrum. Så min lunch bestod av ett x antal sånna äckelsaker ja. Uppsväld? nejdå.
Det är fredag och det innebär myskväll eller utgång för de flesta, men jag, jag ska spela DMmatch kl tjugo noll noll, i bunkeflo av alla ställen.

Nä, lite negativ stämning från mig idag.
tror jag går ut i minusgraderna i bara tights som jag var så smart att dra på mig i morse, och bakar kakor, av sand!
adois!

när man sitter och väntar

Trög morgon, satte nog mobilen på snooze minst 5 gånger..
sitter på jobb nu, 7-15.30
Gör inte mycket mer än väntar på att första barnet ska komma, vilket är..
klockan åtta noll noll.
Jag kunde snoozat 5 gånger till. damn.

ny favorit

http://www.youtube.com/watch?v=JOW7hOMQDiw&feature=related

Kardinal Offishall feat. Rihanna - Number 1
ny favorit!

när man är stammis hos Dr. Philblad

Har åter igen besökt Dr. Philblad, trevlig tjock man den dära.
Och åter igen fått tabletter mot urinvägsinfektion, kul!
se hur många dagar de håller i sig..
Dricker tranbär också, och kan ju säga så mycket som att det smakar aprumpa, plus att mamma köpt hem torkade tranbär..
kan bara föreställa mig smaken.

Funderar på att ta mig ner till gymmet en runda.
Men åt närmare eftertanke blir jag nog hemma?

Just move to beat,
baby just feel all of my heat.

när man älskar sitt jobb

ja då börjar jobbedagen nå sitt slut.
Sitter och tittar in mellan glasfönstret på dörren in till dom små liven som ligger upp och ner, med gumpen i vädert och med snuttefilten virat runt kroppen.
Jag älskar detta, jag gör verkligen de!
Jag bryr mig inte längre om att jag får byta blöjor på en nerbajsad unge, inte heller torka snoriga näsor eller byta kläder på någon som kissat på sig.
Tro det eller ej, men jag älskar mitt jobb.

Nu ser jag att någon där inne har börjat vandra omkring i rummet, haha.
måste gå!

när man älskar någon

08.02.18 dagen man stod och frös trots man hade både mössa, vantar och jackan som klarar vintern på nordpolen, utan att överdriva.
Ner från trapporna kommer den som idag gör mina dagar, i tunn svart jacka, inga vantar och trotsar minusgraderna som tränger sig igenom huden.
Igår hade det gått så mycket som åtta månader, månader som bestått av både med och motgångar, men ingenting kan någonsin få mig att sluta älska dig, absolut ingenting.

åtta månader är bara början <3

när man har en bästaste vän

när ens mobil dör, och ett sista sms till bästa vännen lyder;
"tar bussen 13 över, eller hinner jag den? kanske, hm.."
och man ändå tar chansen att hoppa på 166:an som styr mot Staffastorp och hoppas bästa vännen är hemma eller att hon iaf känner på sig att jag är på väg till henne.
och när man sitter på bussen, i bara festkläder och fryser från de att man gått genom hela lund, ensam, och tänker på långa vägen till dörren där man hoppas någon ska öppna.
och när man kliver av bussen, hör någon tuta och skriker
"- tessan!" och en papparöst som frågasätter om man är både blind och döv.

det är en bästa vän och hennes pappa.

saker och ting händer

Såja, då har man fått tummen ur gumpen och bytat blogg, inte för jag haft någon större tanke på det eller så, men att förnya sig någon gång vore ju inte fel, eller? Älskling har hjälpt mig med designen, hur snyggt som helst om jag själv får säga det! Kan vara att ingen mindre än Kate Moss har fått en liten hörna.

Jag får avrunda mitt skriveri nu, dels för jag inte har mer i huvudet att skriva ner och dels för min underbara pojkvän mer eller mindre stör Molly i sin skönhetssömn. Jag går inte in på detaljer, men snart smäller det, och det är inte från min sida, utan från Mollys.